Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 219
för tanten gjorde ett sådant väsen av pengarna,
liksom vore de huvudsaken vid giftermål.
Men där fordras endast kärlek, ingenting annat.
Vad pengar angick var Josefine ännu otroligt naiv,
och hade aldrig tänkt på om hon var rik eller fattig.
Nu först kom hon att tänka på vilken tyrann
penningen dock måste vara och hur ofta hon hört folk
säga, att de icke hade råd till det eller det. Att hon
nu var rik betydde dock föga för henne. Gunther
älskade henne ju, och trodde henne vara fattig. Det
var mer värt än miljoner!
Hon vek ihop brevet och lämnade igen det åt
grevinnan. Denna frågade leende:
— Nå, lilla Josefine, blir du nu mycket
övermodig?
Gåslisa skakade skrattande på huvudet.
— Visst icke! Rikedom är en osäker lycka! Men
jag önskar äkta guld, och därför söker jag sådant, om
vilket det heter i visan: »Bort rulla dukater och sedeln
förgår, men pålitligt hjärta är guld som består!»
Middagstimmen var redan förbi i villa Carolina, men
i matsalen väntade familjen ännu på hovmarskalken,
som av en eller annan oväntad händelse måste vara så
länge fördröjd.
Dä hovmarskalken slutligen inträdde, syntes genast
på hans allvarliga, nästan förstörda utseende och
moln-höljda panna att förseningen haft en mycket ledsam
anledning.
— Har det hänt dig något obehagligt, käre Georg?
frågade grevinnan på franska, då betjänten just
serverade soppan.
Hovmarskalken skakade leende på huvudet.
— Mig lyckligtvis icke, min vän, men en annan. Vi
få sedan tala därom.
Middagen intogs under tystnad. Det låg en tyngd
på allas hjärtan, ovissheten var kanske ännu
plågsammare än själva underrättelsen.
Kaffet drack man vanligen i grevens kabinett, och
då man dragit sig tillbaka dit ville Ange och Josefine
avlägsna sig, men hovmarskalken båd dem stanna kvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
