Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 225
och att det är outsägligt svårt att neka en älskling
något, kort sagt, att man någon gång Lever över sina
tillgångar —
Hertigen tystnade och såg forskande på Lehrbach.
Denne skakade liksom av frossa. Upprepade gånger
tryckte han, liksom av smärta, handen mot hjärtat,
dödlig blekhet och mörk rodnad växlade på hans
ansikte, han höll krampaktigt fast om stolryggen, men han
lyfte stolt och trotsig huvudet.
— Jag har reda på min sons räkningar, ers
kunglig höghet, och har för det mesta själv betalat dem.
Skulder har Giinther, Gud vare lov, icke, och med
det bidrag jag givit honom, redde han sig mycket väl.
Mina privata papper och räkningar stå när som helst
till förfogande.
Frans Eginhard bet sig i underläppen.
— Ni motser således med lugn de sakkunnigas dom
angående namnunderskriften och erkänner den, liksom
jag gör, såsom kompetent?
— Jag har en så hög mening om vår vetenskaps
skarpblick, att jag med otålighet motser detta domslut,
vilket skall ’befria mig ur mitt nuvarande, så ovärdiga
läge och lör världen rättfärdiga min angripna heder!
Med dystert utseende gick hertigen ett steg närmare.
— Och om den icke gör det ?
Lehrbach lyfte stolt sitt huvud.
— Då, ers kunglig höghet, beklagar jag varje dag
och varje timme i vilka jag grånat i tjänst för ett land,
som trampar sanning och rättvisa under fötterna!
Hertigen blev likblek; med sina grå ögon såg han
på talaren liksom ville han med sin blick sönderkrossa
den gamle mannens svaga, bräckliga gestalt.
»Skådespelare!» väste han fram mellan tänderna, tog hastigt
ett sammanviket papper från sitt skrivbord och kastade
det på bordet framför Lehrbach.
— Läs fyra sakkunnigas dom, och våga sedan blicka
mig i ögonen! dundrade han.
Greven tog mekaniskt papperet, det darrade i hans
hand och han stirrade ned på bokstäverna under det
han tungt stödde sig mot bordskanten.
Ett gurglande ljud framträngde mellan hans läppar,
hans drag förvredos liksom av fysisk smärta.
G. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
