- Project Runeberg -  Gåslisa /
229

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjuguförsta kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÄSLISA 229

— Jag känner »endast en domare över mitt görande
och låtande, sade hon stolt, att det är mitt samvete!
Jag skall icke ett ögonblick lämna ur sikte den hänsyn
jag är skyldig ert hus, kära grevinna, och jag skall försöka
ge mitt handlingssätt en relief som skall sätta en viss
hämsko på de onda tungorna; jag skall be hertiginnan Marie
Christiane om hennes hjälp!

Med ett föga förhoppningsfullt leende skakade
hov-marskalkinnan på huvudet:

— Det fruktar jag blir förgäves. Den gamle
Lehr-bach var alltför utpräglad medlem av paviljongens
motparti, och greve Giinther har till och med dristat mer än
en gång på ett mycket sarkastiskt sätt karikera den
höga damen och hennes omgivning. Fröken von Säcken,
hertiginnans hovdam, har ju att tacka en sådan teckning
för sitt öknamn »den fromma Helena!» Marie Cristiane
har väl reda på det där, och du kan själv inse, kära
barn, att hon för den skull icke kan ha någon vidare
sympati för Lehrbachs.

Josefine hade blivit något blekare, men tillförsikt
lyste likväl i hennes ögon.

— Jag känner hertiginnan, och jag har redan fått
beundra högre dygder hos henne än förlåtelse; jag gör ett
försök åtminstone.

— Jag önskar dig av allt hjärta framgång, ehuru
jag sällan haft så lite hopp som nu.

Josefine kysste grevinnans hand och skyndade sedan
upp på sitt rum för att taga på sig hatt och kappa och
genast utföra sin föresats.

Himlen var överdragen med ett grått molntäcke,
ett snöblandat regn slog henne i ansiktet, vinden ven
i parkens träd och slet i hennes kläder och den lilla
sjöns yta hade riktiga små vågor.

Paviljongen låg stilla och ensam som alltid.

Josefine var en gärna sedd gäst där, fröken von
Säcken anmälde henne för hertiginnan, som sade att
den unga flickan genast skulle föras in till henne. Marié
Christiane låg till sängs, hade förkylt sig och led av
reumatiska smärtor. Hon ville likväl träffa Josefine,
i synnerhet som fröken von Säcken hade sagt att den
lilla hade en bön till hennes höghet.

Samtalet blev mycket kortare än Josefine hade trott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free