Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Jag ber, nådig fröken, reservera ett litet stycke
a V en spets åt mig för tio mark!
Han ställde så till att beställningen endast hördes
av prinsen, som nådigt nickade åt honom; det
fientliga partiet märkte icke detta lilla intermezzo och
undandrog honom därför icke sin huldhet och
bevågenhet.
Baron d’Ouchy hade genast från början fattat posto
vid fröken von Wetters bord; det var första gången
Josefine återsåg honom lefter hans ferier och hon
ryckte ovillkorligt till vid hans anblick. Hon fann honom
mycket förändrad, han såg ut att vara trött och
nedstämd, hans blick var ännu oroligare och mera ostadig
än förr och kunde i början icke möta hennes så
öppet som fordom.
Hau frågade efter ministerns befinnande och
tycktes uppriktig!; deltaga i den gamle mannens öde; och
det var ju självklart.
— Vern kunde ana något sådant! sade han och
skakade dystert på huvudet.
Sedan kom han med en violbukett, som han hade
köpt hos Ange, och räckte den åt Josefine med en
mycket vältalig blick.
— Kan man aldrig mera träffa er? frågade han
sakta då fröken von Säcken ett ögonblick vände sig
bort. På varje fest har jag förgäves hoppats att få
träffa er; jag har mycket att säga er, fröken von
Wetter!
Josefine såg honom fast i ögonen.
— Jag träffar nu endast de människor som ha
mod att gå ut och in i det Lehrbachska huset.
— Skulle ni mottaga mig där? Jag försäkrar er
att jag skulle avlägga helt andra prov på mod och
övervinna ännu svårare hinder för att bana väg till
er. Man sade mig dock att inga visiter mottogos hos
ministern och att jag endast skulle gå förgäves.
Josefine sänkte huvudet.
— För närvarande måste vi visserligen passa på
att det största lugn råder i hela huset.
— Jag frågade nyss comtess Ange orn vi icke åter
skulle musicera någon gång. Hon avböjde det för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
