Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 247
närmaste tiden på grund av sin nervösa huvudvärk.
Jag har således ingen utsikt att snart få återse er?
Det låg någonting förtärande, feberaktigt i hans
blick.
— Nej, följaktligen icke!
— Vad det är svårt att nödgas ge sig till tåls då
man trodde sig vara vid målet! mumlade han dystert.
Glöm icke, fröken Josefine, att jag med smärta väntar
att få en underrättelse av er om när jag får avlägga
ett besök i ministerns hus!
— Jag skall underrätta er därom.
Josefine såg tacksam på honom. Hon trodde icke
annat än att d’Ouchy ville tala med henne om den
olycksaliga affären.
I detsamma hade prins Detlef kommit och
hälsat mycket glatt på henne. —
Ända sedan dess skickades ofta fina, vältaliga
blombuketter till henne i villa Carolina, åtföljda av en
kort hälsning från d’Ouchy; hon tog dem som ett
mycket älskvärt tecken på hans deltagande.
Ange var blek och allvarlig, men småningom
intogs hon av ett glatt lugn. Hon drog ofta en suck av
lättnad och kunde stå timvis i fönstret för att vänta
på Reimar.
Då han meddelade henne att han liksom Gimther
hade inlämnat sin avskedsansökan hade det förekommit
honom som om en damring genomflög hennes smärta
gestalt. Och då han lutade sig ned för att taga upp
en liten porslinsbild som hon just höll i handen och
tappade, tyckte han sig höra att hon sade:
— Vad det kommer att bli tomt då alla resa!
Han hade då påmint henne om att hon för
sommaren var bjuden som gäst till Lehrbach och
Gross-Stauffen. Det skulle Wi en härlig tid, vistelsen på
landet skulle säkert behaga henne lika mycket som
honom, och han ivar högst nyfiken på att få lära
känna sin ärade kusin utan glacéhandskar och utan
residensets stela etikett!
— Skall du således också vara på Lehrbach? hade
comtesse Lattdorf med en lätt rodnad frågat.
— Jag har lovat fröken Josefine att komma dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
