Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 NATALY VON ESCHSTRUTH
— Vi måste utrymma den här våningen, som
redan nästa vecka skall börja byggas om!
— Och ni hade rest utan att uppfylla ert löfte
att låta rnig få avlägga ett besök i Lehrbackska palatset?
•d’0uchys läppar darrade.
— Då ni blivit bjuden till Lattdorfs i afton, tror
jag att mitt löfte därmed är infriat.
Josefine satte sig trött på soffan och bjöd med en
artig gest d’Ouchy att också taga plats.
— Ni vet, min nådiga fröken, att det i sällskap
är omöjligt att tala om pri va la förhållanden, och det
huvudsakliga ändamålet med mitt besök är att få träffa
er ensam. Jag hade icke trott er vara så grym att
låta mig vänta i kvalfull ovisshet, ty efter vårt
samtal i vinterträdgården vågar jag väl antaga att
anledningen till mitt besök icke är er obekant?
Den unga flickan intogs av en häftig ängslan.
Varför ville han plåga henne med dessa minnen? Hon
försökte slå bort ämnet och sade med ett något tvunget
skratt:
— I vinterträdgården talade vi om drakar och
odjur och om det moderna spöke som heter guld,
och jag kommer mycket väl i håg att ni ville upptaga
kampen mot ödet, för att störta de berg som det hade
tornat upp på er bana. Denna väg till lyckan var
enligt er åsikt stenlagd med guld och om. jag har
någon förmåga att kombinera, så antager jag att
anledningen till ert besök i dag är att berätta mig om den
triumf ni firat över draken »guld». Ty som jag hört
kommer ni tillbaka från Bretagne som en rik man.
d’Ouchys blick var liksom fasttrollad vid hennes
leende ansikte. Han fann fröken von Wetter mera
förtjusande än någonsin i den enkla svarta klänningen
mot vilken de små händerna framträdde så vita och
välformade som voro de mejslade av marmor.
— Visserligen ville jag säga er det, fröken
Josefine. Intresserar det er icke att de gyllene portarna
till lyckan plötsligt öppnats för mig?
— Jag gratulerar er av allt hjärta därtill och jag
undrar över att ni för icke längesedan ännu så
modlöst blickade mot framtiden! Varför var ni så hem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
