Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 NATALY VON ESCHSTRUTH
ren . .. hör du icke? ,.. Steg .., närmare, alltjämt
närmare .. Allsmäktige Gud!..
Hovmarskalkinnan lutade sig gråtande över sitt barn
och tryckte beskyddande hennes bleka panna mot sitt
bröst.
Utanför porten stannade doktorns vagn.
Grevinnan Ange Lattdo-rf hade fått nervfeber. Hen*
nes uppjagade fantasi plågade henne med hemska
bilder, hon hörde under nattens stillhet baron d’0uchys
vilda, eldiga czardasmelodier brusa, hörde Zampas
pas-nionerade sånger, vilka sakta, ljuva och hotande viskade
i hennes öra: »den kärlek som stammar från zigenare
känner varken rätt, lag eller makt» — och sedan dånade
ett skott! Kvidande., snyftande förtonade de
spökaktiga rösterna, ett blekt ansikte dök fram ur töcknet,
med mörk ostadig blick och blodiga lågor fladdrande
över pannan, och en hand sträcktes ut efter henne..
Ange skrek högt av fasa: »Reimar!... Hjälp mig,
Reimar!...» och en högväxt, kraftig gestalt trädde fram
till henne, den lyfte armen mot det bleka spöket, fattade
det med järnhårt grepp och tryckte det till marken,
djupare ... allt djupare... tills det försvann under den
brokiga mattan.
Då drog hon en suck av lättnad, fattade den blonda
mannens hand och höll darrande fast den, tills hon
åter spratt upp ur halvslummern, då den milda
tryckningen av denna hand åter smekte henne i en lugn
sömnr
Tre nätter å rad hade hovmarskalken vakat vid sin
dotters sjuksäng, vilken darrande av ångiest höll hans
hand hårt omsluten och kallade honom Reimar.
Sedan inträdde en Jmstig förbättring, och på
läkarens önskan skulle comtessen redan i slutet av maj
resa Ull Gross-Stauffen, där Josefine med hjärtlig
längtan väntade på henne.
Vårsolen sken in i balkongrummet på villa
Carolina. De gyllene strålarna föllo på de härliga rosorna
på blomsterbordet, bredvid vilket coontessen satt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
