- Project Runeberg -  Gåslisa /
270

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

270 NATALY VON ESCHSTRUTH

Med strålande ögon och1 glödande kinder såg Josefine
upp och fortfor ivrigt:

— Ser ni, excellens, vilken nyhet den giriga
Josefine två hela timmar har undanhållit er ! Det har
minsann varit ganska svårt. Här är brevet! Gläd er med
att ännu en gång läsa det, och föreställ er vilken glädje
det skall bli då greve Gunther livslevande står
framför er!

Liksom förklarad såg den gamle mannen fn i
vildrosens lycksaliga ögon. Han lade sin hand på hennes
arm och viskade med fuktiga ögon:

— Min Giinther, mitt hjärtebarn skall komma!
Gripen av nervös oro steg Josefine plötsligt upp,

i det hon hastigt sade:

— Jag skall ännu en gång ’granska gästrummen,
excellens, och även ordna våningen åt er herr son.
Sedan måste jag följa med tant Renate och Ånge tillbaka
till Gross-Stauffen och kan icke komma hit på några
dagar. Men greve Gimther håller er ju nu sällskap
så att ni icke behöver sakna mig.

Ett fint leende syntes på den sjukes läppar.

— Så, så! sade han, min lilla vildros tänker
således bliva mig otrogen och återvända till Stauffen!
Hade jag ändå en magnet här, som kunde hålla kvar
flyktingen! Men se där, fortsatte han och såg mot
gallergrinden till parkallén, där ha vi ju redan den
gula chäsen! Och alla pastorns i den, jag hör dem
redan!

Riktigt, där nalkades det gamla, kära vidundret på
sina hö-ga hjul och befolkat med en massa linhuvuden,
som med gälla jubelskri hälsade infarten till Lehrbach.

— Jå, där komma de redan! sade Josefine
skrattande, alla edra små beundrare! Jag vill uppoffra mig,
excellens, och en stund hålla landsplågan ifrån er! Eller
önskar ni en liten bullersam underhållning?

— Helt visst, min älskling! Låt de små
skrikhalsarna komma, vi äro ju goda vänner med varandra.

Josefine lyfte en smula den enkla, men moderna
musslmsklänningen och ilade, lätt och graciös som ett
rådjur emot vagnen.

Den avbördade sig redan sin rikliga befolkning. Den
ene lille pastorsättlingen efter deri andra hoppade ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:18:40 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gaslisa/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free