- Project Runeberg -  Gåslisa /
277

(1913) [MARC] Author: Nataly von Eschstruth Translator: Natalia Nisbeth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugufemte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GÅSLISA 277

stenen. Mera mekaniskt än ivrigt tecknade hon ett
namn, eller bokstäver, på en grå kvadersten; Huvudet
var något lutat och solskenet låg som en glittrande slöja
pä de små fläktande lockarna, som luftdraget smekande
strök ur hennes panna.

Sommarhimlen välvde sig djupblå, andlös och
ljus-glänsande över den ojämna, sönderfallna muren,
jublande fåglar svingade sig högt upp i den azurblå
klarheten, pepo och kvittrade i de doftande akaciegrenarna,
vilka skakade ett snövitt blomsterregn över den ensamma
unga flickan.

Giinther ryckte till, stannade orörlig och stirrade
liksom förtrollad på den förtjusande bilden.

— Josefine!.. mumlade han, Josefine.. härskarinna
på Lehrbach!...

En bävan gick genom hela hans varelse, han hörde
icke att Reimars steg förtonade bakom honom, han
hade blott en enda tanke, blott ett enda begrepp om hela
tillvaron — den ljusa flickgestalten där uppe på

muren l

Solens purpurglöd flödade berusande genom hans
sinne, den ljuva akaciedoften grep honom liksom med
trollmakt och drog honom närmare till henne.

— Josefine! ljöd genom solglans och blomsterdoft
ett jublande rop, darrande av kärlek och lycka.
Josefine!

Det blonda huvudet lyftes hastigt, och med stora,
ängsliga ögon såg den lilla vildrosen en »vild brunlockig
gosse» stå bredvid sig; och han säg på henne med samma
mörkt lysande blick som redan en gång tagit hela
hennes själ till fånga, och han lyfte armarna och bredde
ut dem mot henne ...

Då brusade och svallade det plötsligt omkring henne,
dä störtade de vita blommorna ned över henne, muren
vacklade, och aftonglöden steg i himmelshöga flammor
högt över hennes huvud; men Josefine tryckte
händerna mot sitt bröst, ett sakta, halvkvävt jubelskri trängde
över hennes läppar — — och sedan kände hon sig
så säker och trygg i en berusande känsla av sällhet. Två
starka, trofasta mansarmar omslingrade henne, två dar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:52:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gaslisa/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free