Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del II - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅSLISA 283
Just då tåget ordnade sig dånade plötsligt hastiga
hovslag på landsvägen, två eleganta ekipager susade
in på slottsgården och stannade framför trappan. En
jägare med svajande plym och det hertigliga Livréet
hoppade ned från kuskbocken och ryckte upp
Vagnsdörren.
Frans Eginhard och Marié Christiane stego ur den
första vagnen, prins Detlef, fröken von Säcken och
herr von Reuenstein ur den andra.
Klockorna sjöngo och klingade från tornet. Förd
av hertig Frans Eginhard och prins Detlef skred
Josefine över kyrkans tröskel, Giinther följde förd av Marie
Christiane och tant Renate.
Blek, orörlig som en marmorbild, stirrade
ministern på det inträdande tåget, sedan lyfte han
darrande i alla leder handen mot sin furste och
försökte djupt uppskakad att resa sig ur rullstolen.
•— Min nådigaste herre! ljöd det nästan som en
snyftning från hans läppar.
Orgeltonerna svällde och brusade i saligt jubel:
— LoVa Herren, min själ l
Frans Eginhard lade Josefines hand i den unge
grevens, trädde därefter hastigt fråm till sjukvagnen
och lade sin arm om ministerns skuldror.
— Lova Herren, min själ l viskade han djupt rörd
till honom, böjde sig ned och kysste pannan under
de silvervita lockarna. — — —
Med sin unga gemål återvände greve Gtinther till
Munchen där han avslutade sina studier.
Han arbetade med rastlös flit och unnade sig
endast en gång en kort fritid för att tillika med Josefine
bevista Anges och Hattenheims bröllop. Till det unga
parets hemliga ledsnad ägde detta rum i residensstaden
då hovmarskalken absolut icke ville gå in på
brudparets önskan att i stillhet vigas på Reimars gods.
Han fann det i alla fall obegripligt att hans fina,
bortskämda dotter verkligen kunde finna behag i
lantlivet!
— Nå, barn, då ni icke längre kunna hålla ut i ert
svartvita Sibirien, så kom och övervintra i villa
Carolina; residenset skall nog sörja för att ni få roa er!
sade han sig själv till tröst och tillade skrattande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
