Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och sagdt och gjordt! Hur lustigt nu i vag det bar!
Med mycket bättre fart ej mången storman far.
Emellanåt från kälken kom ett bifallsskrän,
och desto värre jagades med gubben hän.
Det pustades ibland. Ty lasset var dock tungt,
helst för ett anspann så pass oinkördt och ungt.
Hvad nojs, när sist en snarkning från vår fora steg
helt plötsligt upp i kvälfn som annars teg och teg . . .
Vi voro framme. Ut ur skrala stugan skred
den gamles gråa vif, som jämrade och kved:
»Det var för farlig dant! Jag ser nog, hur det är . . .
Stor tack, I pojkar små, för täcke julbesvär!»
Så bar det af tillbaks. Mot hemmet! Dråplig fart!
t
En ringa plikt, som fyllts, bevingar underbart.
Den gamla tall’n med gubbprofiln, vid uddens slut,
såg den där kvällen tydligt mindre trumpen ut.
När jag omsider kommit in till far och mor,
var oron öfver långa bortovaron stor:
den sjö, där färden gjorts, som nu jag skildrat har,
en gång tog från dem, hvad dem hjärtekärast var.
Af bannor hann det knappast komma fram ett ord:
vid nytänd julgran och vid julklappsdukadt bord
vår lilla bärgarbragd — som nu så småningom —
till tvenne kärleksfulla hjärtans vetskap kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
