Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En guldbagge kom uti morgonens stund,
kom surrande hurtigt från susande lund,
han brann utaf åträ och lyste af mod,
han visste hvar rosen den strålande stod.
De voro tillsamman en solskensminut,
som gjorde på rosiga fägringen slut
och guldbaggen i sin smaragdgröna prakt,
han hade ej tanke på hämnande makt. —
På mullen, bland rosens små trasiga fransar,
nu guldbaggen ligger med tubrutet pansar.
* Det var deras öde att komma tillhopa.
Jag gaf dem af mull en försonande skopa
och tänkte: I rosor, hvad båta er taggar,
när luften är full af så gyllene baggar!
Moralen af sagan är bara den gamla:
ju mera det blänker, dess förr tör det ramla.
22—141724. Gellerstedt, Samlade dikter. II.
— 337 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
