Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fastän vårt hela lif är mest en fråga
och blott sporadiskt ett besked det var,
jag skall ej längre er med spörsmål plåga —
här veta alla, hvad det blir för svar:
Det är en länk i kedjan, som oss felas,
ja, ännu mer: vi mist’ båd’ länk och lås!
Vi nästan fruktat, att vi kunde spelas
af vindkast hän — likt höstlöf — och förgås . . .
Man lyss — man väntar kända klubbeslagen,
som föllo hårdt och taktfast, punktligt jämt;
lyss efter röst, som kunde »läsa lagen»,
men strängats rikt för vänneord och skämt. —
Den vän, som hundraden just hit välkomnat
så frankt och muntert, som blott han förstod,
som åt de hundraden, som tidtals domnat,
skänkt i det vin, som eldar hug och mod,
den runeristar’n öfver dem, som dödde,
.nej, skredo bort till annan idunssal,
ej mer står bland oss, pennan liksom blödde,
när inför henne budet kom på tal.
Den trägne, som båd’ rosor sått och hvete
och, grannsynt, skilde agnar åt och frö;
som stalp, hvad lumpet var, i bråddjup Lethe
och öste vänskap som utur en sjö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
