Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs stads uppkomst, område och indelning samt utveckling i demografiskt hänseende. Av WERNER GÖRANSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visar emellertid, att Göteborg, oaktat alla motgångar, var en livskraftig
stad.
År 1820 uppgives folkmängden till 16,519 personer. Under det årtionde,
som nu började, gick utvecklingen snabbt framåt. Såväl importen som
exporten stegrades kraftigt, svnnerligast sedan Göta kanal år 1822 öppnats
ända till Vättern. Denna gynnsamma utveckling följdes av eu lika stark
folkökning, så att folkmängden, som år 1825 ökats till 19.172 personer, vid
decenniets slut passerat 20,000-gränsen och år 1830 uppgick till 21,036.
Årtiondet 1830—40 medförde — trots Göta kanals fullbordande 1832 —
ett bakslag i fråga om befolkningstillväxten. Detta förhållande torde i
första hand vara att tillskriva den fruktansvärda koleraepidemi, som
under denna period hemsökte staden. År 1834 dogo, enligt uppgift, icke
mindre än 1,790 personer eller omkring var tolfte av stadens inbyggare i
kolera. Till följd härav minskades även folkmängden, så att den år 1835
utgjorde endast 19,490 och sålunda med ungefär ett halvt tusental understeg
den tusentalsgräns, som staden föregående årtionde uppnått. Under
senare hälften av årtiondet stiger emellertid befolkningssiffran åter rätt snabbt,
så att den år 1840 uppgår till 21,558 personer, vilket förhållande väl torde
få tillskrivas det uppsving Göteborgs handel fick genom kanalverkets
fullbordande.
Under följande årtionde, då Trollhätte slussverk genom den år 1844
slutförda ombyggnaden erhöll samma dimensioner som den övriga kanalleden,
uppvisar folkmängden en årlig medeltillväxt för tioårsperioden i sin helhet
av 2,1%, och detta i trots av en konstaterad folkminskning av 288
personer från slutet av år 1845 (då stadens folkmängd uppgives till 23,891) till
1846 års slut; en minskning, som synes utgöra en tillfällig reaktion mot
närmast föregående års stora folkökning, som belöpte sig till icke mindre
än 1,091 personer. Göteborgs folkmängd, som redan vid slutet av år 1849
överskridit första fjärdedelen av hundratusentalet, uppgick år 1850 till
26,084 personer. Det behövdes sålunda jämnt ett halvt århundrade, innan
invånarantalet vid seklets början stigit till det dubbla.
Egentligen är det först på 1850-talet, som befolkningstillväxten i
Göteborg, liksom i svenska städer i allmänhet, på allvar skjuter fart — en följd
av näringsfrihetens införande och prohibitivsystemets avskaffande i Sverige
såväl som i England, men framför allt av penninghushållningens genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
