Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs stads uppkomst, område och indelning samt utveckling i demografiskt hänseende. Av WERNER GÖRANSSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen och utgjorde vid 1920 års slut 202,328 personer. Av den under
decenniet i fråga sålunda konstaterade folkökningen av 34,519 personer, torde
bortåt hälften direkt eller indirekt vara att tillskriva kullagerindustriens
blomstring.
Göteborgs folkmängd vid 1921 års slut, som vid tidpunkten för denna
publikations redigering är den sista officiella, uppgick till 205,043 personer,
däri ej inbegripet folkmängden i örgryte kommun, som först fr. o. m. 1922
års ingång införlivades med Göteborg. Inräknas Örgrytes folkmängd, som
vid nyssnämnda tidpunkt belöpte sig till 22,300 personer, uppgår stadens
sista officiella folkmängdssiffra (avseende förhållanden den 1 januari 1922)
till 227,343. Givetvis kommer den med det nya decenniet inträdda
lågkonjunkturen och depressionen på arbetsmarknaden att medföra en viss
stagnation jämväl i befolkningstillväxten, en stagnation, som f. ö. kommer
till uttryck redan i de preliminära uppgifterna för år 1922, enligt vilka
staden under sistnämnda år skulle ha att uppvisa en folkökning av endast 343
personer eller 0,15 °/0.
Vill man undersöka folkmängdsförhållandena i de särskilda rotarna och
kvarteren, vilket lämnar en intressant inblick uti det sätt, varpå stadens
tillväxt ägt rum, särskilt med hänsyn till vilka delar av nuvarande staden,
som förnämligast bidragit till stadens tillökning, måste man begagna sig
av de upplysningar, som stadens mantals- och skattskrivningslängder lämna.
Sådana längder finnas förvarade ända från början av 1800-talet. I detta
sammanhang må dock erinras om den förut påpekade starka avvikelsen
mellan den kyrkoskrivna och mantalsskrivna folkmängden, som stundom,
— såsom fallet är beträffande femårsperioden 1815—20 •— framträder så
pass starkt, att själva riktningen för den demografiska utvecklingen kan
sättas i fråga1.
Ser man förhållandena i stort, ter sig utvecklingen sålunda. Stadens ut-
1 Enligt överdirektör Sorbons uppgift, dat. 19 maj 1828, förhöll det sig härmed sålunda,
att »de i staden och på dess grund boende mantalsskrivnes personal, som hade varit år 1815
11,506, bestod år 1820 av endast 9,474», medan den kyrkoskrivna folkmängden uppvisar resp.
14,591 och 16,519 personer (alltså en motsatt utveckling). Det må anmärkas, att de av Ernst
Almqvist, Befolkningsförhållanden i Göteborg 1776—1885 (i Göteborgs Hälsovårdsnämnds
årsberätt. 1890) meddelade mantalsskrivningssiffrorna för ifrågavarande år peka i samma
riktning som Sorbons uppgifter men på samma gång visa en olikhet i slutsummorna av sådan
storlek, att en verklig oklarhet rörande själva det statistiska materialet måste sägas föreligga.
Alm-quists siffror för åren 1815 och 1820 äro resp. 16,457 och 15,868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
