Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gator, vägar och planteringar. Av W. HUGGERT och K. E. WALLMAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2) Påminnes ock alla wederbörande wid slik stensättning at taga sand eller
fast jord til fundamente, på det så wäl för deras egen nytta som Stadens heder
skull, gaturne, ei allena måge blifwa så mycket fastare och beständigare, utan
ock manerlige, efter som der annorlunda skier, arbetet lärer bli oprifwit och
onyttigt giordt, och således dubbel kostnad tilwäga bracht.»
Vägarna. Deras underhåll och tillstånd. Under det att gatornas underhåll
tyckes ha påvilat de enskilda borgarna, synes underhållet av vägarna från
staden till dess utmarker ha varit en allmän angelägenhet. I borgerskapets
äldstes protokoll från början av 1700-talet påträffas inga uppgifter på
gatu-underhåll, men däremot återkommer så gott som varje år kostnader för
vägarnes reparerande. Således åtgick år 1734 1,222 dir smt till vägarnas
reparerande, och 1735 utbetaltes för gatu- och vägarbeten 483 dir smt, varav
450 dir till vägarna. Utgiftsstaten för Göteborg för samma år slutade på
22,046 dir smt.
Trots de stora kostnader, som stadens borgare nedlade för att hålla vägarna
i gott stånd, inträffade det dock, att klagomål rätt ofta framställdes över
vägarnas dåliga beskaffenhet ej endast från stadens borgare utan även från
den här förlagda militären. Sålunda anhöll amiralitetet i brev till
landshövdingen år 1753, att denne måtte draga försorg därom, att vägen mellan
staden, Masthugget och Varvet, som var betänkligt förfallen, bleve iståndsatt.
Fastän militären ofta var snar till att klaga på de vägar, som staden skulle
underhålla, var den ej lika snar då det gällde att reparera de vägar, för vilka
den själv hade underhållsskyldighet. För att dessa vägar ej alldeles skulle
förfalla, ingrepo ofta borgerskapets äldste. Sålunda beslöto dessa år 1753
att reparera vägen mellan Drottningporten och Uilla Bommen, trots att det
tillkomme fortifikationen att underhålla denna väg.
Som förut nämnts, hade staden i början på 1700-talet endast tre
huvudvägar att underhålla, men så småningom ökades detta antal. År 1754
beslöts, att vägen mellan stadens tegelbruk och södra landsvägen (d. v. s.
Kat-rinelundsvägen med dess förlängning från Bohusgatan snett över Heden till
Parkgatan och Södra Vägen) hädanefter skulle underhållas av staden. Redan
tidigare hade staden åtagit sig underhållet av vägen från Gullbergsbryggan
till Reberget (Redbergsvägen), vilket 1755 utsträcktes att gälla Hrån
Reberget och intill det led å andra sidan af Härianda, hwarest stadens
landswäg på den sidan slutar» (Härlandavägen). Dessutom hade staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
