Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gator, vägar och planteringar. Av W. HUGGERT och K. E. WALLMAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten av en tjänlig persons uppsökande å annan ort, in- eller utrikes, vilken
skulle förestå stensättningarna. Föreställningen synes dock ej ha haft någon
påföljd, ty år 1828 förekommer ånyo klagomål, att stensättningen här göres
dåligt mot t. ex. i Köpenhamn, varför anhålles, att en kunnig person bör
hit-förskaffas. Ej förrän efter fem år gjordes något åt saken, då år 1833 avtal
träffades med stensättaren Johan Hindric Brill från Kristiania, att han under
tre år räknat från 1 oktober samma år skulle bestrida och förestå
stensätt-ningsarbetet. År 1837 inkallades danske stensättaren Ludvig Kragh för att
i egenskap av stensättareförman handhava stensättningen. Förutom de
nämnda stensättareförmännen inkallades tidvis tyska stensättare. Detta
var särskilt förhållandet, sedan tuktad sten börjat användas, vilket första
gången ägde rum år 1838, då Fattighusgatan (nuvarande Stampgatan)
ombyggdes.
Från början hade gatorna ej varit försedda med trottoarer. Första gången
dylika nämnas är år 1809 i samband med ett av de ständigt återkommande
reparationsarbetena å Fattighusgatan. Stadens besiktningsmän inlämnade
nämligen på sommaren 1809 ett förslag, där det bland annat läses:
»–––––så utom det at stensättningen är högst bristfällig och sedan flera
år anbefald till omläggning, finnes från Bränneriet till Fattighuset slutningen
ifrån wägens rygg åt kajen så stark, at den på flera ställen utgör 1 å 1% aln på 6
alnars distance, som gör wägen högst wådelig, hwilket på det sätt kunde
afhjäl-pas, at ryggen borttages och gatan stensättes med en jämn och sakta slutning ifrån
nuw. rännsten utmed husen till kajen, och på det beqwemlighet för gående å denna
wäg, där mycken körsel sker, ej må saknas, föreslås en »Trottoir» långs husen så
bred som från husen til nämnda rännsten, då de af flera husägare utan tilstånd
uppsatte plank komma att borttagas, och då alla hus hafwa fått wattenaflopp
åt gårdarna, men ej åt gatan blir samma rännsten äfwen onödig, enär gatan lägges
i slutning, hwarigenom snygghet tillika winnes.»
Borgerskapets äldste ansågo dock trottoaren böra av husägarna anläggas
och framdeles bekostas.
Inuti själva staden dröjde det ännu länge, innan gångbanor anlades. Först
år 1837 började trottoarer av gråstenshällar anläggas på de mest trafikerade
gatorna, såsom på Södra Stora Hamngatan (Södra Hamngatan), på den
östra sidan av Västra Hamngatan, på den västra sidan av östra Hamngatan
och på Kungsgatan. Till dessa arbeten hade penningar insamlats på enskild
väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
