Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gator, vägar och planteringar. Av W. HUGGERT och K. E. WALLMAN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottningtorget sattes med tuktad sten under åren 1858 och 1859. Vid
Dilla Bommen anlades omkring 1850 S:t Eriks torg.
Masthuggstorget var, som förut nämnts, stensatt på en mindre del. År
1861 beslöts återstående delens utläggning samt stensättning med kullersten.
För tillfället var dock brist på sten, varför det tillsvidare utlades utan att
stensättas.
Den tuktade sten, varmed Stora Torget och Drottningtorget ävensom
platsen kring gamla vattenreservoaren stensattes, var huggen av sten från de
gamla fästningsverken. Den höggs större och spetsigare än den i övrigt
använda tuktade stenen, vilken sistnämnda av staden inköptes dels från
stenbrott i stadens närhet, såsom Redbergslid, dels från längre bort belägna orter
såsom Partille och Derum.
Skjuts- och åkeristyrelsen. Vägförbättringar. Anläggandet och underhållet
av stadens landsvägar hade hittills i allmänhet ntlysts på
entreprenadauktion och överlåtits till den minstbj udånde. År 1811 beslöto borgerskapets
äldste efter tre fruktlösa entreprenadauktioner att ta underhållet i egen
hand och tillsatte för detta ändamål en särskild styrelse med uppgift att
självständigt handhava vägarnas skötsel. Denna kommitté, som även fick
övertaga det staden åliggande skjutsningsbestyret, erhöll namnet
Skjuts-och åkeristyrelsen. Dess befattning med vägarna fortfor till början av år 1864,
då densamma övertogs av Gatu- och vägförvaltningen.
Tillsynen av vägarna tillkom en av ledamöterna i Skjuts- och
åkeristyrelsen. År 1849 beslöt emellertid styrelsen »att, enär en borgare, hvilken
såsom ledamot af denna styrelse fått sig uppdragit tillsynen öfvér vägarna,
sällan kan äga tillräcklig sakkännedom eller vara istånd att uppoffra den tid
som erfordras, tillsätta en särskild person att mot årligt arfvode tillse och
ansvara för vägarnas behöriga skick».
Till beläggningsmaterial å vägarna användes i regel grus, men så
småningom började man även använda kullersten. Den nu för tiden så vanliga
makadamen omnämnes första gången år 1836, då ett bolag bildades för att
låta »Mc Adamisera» och med bekväma trottoarer förse vägen mellan
Klippan och Stigbergsliden, vilken väg då befann sig i nästan ofarbart skick.1
För betäckande av de med väganläggningen och vägunderhållet förenade
1 Denna väg låg utanför det dåvarande stadsområdet och införlivades med detsamma först
år 1868 i samband med Majornas införlivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
