Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet. Av ERIK NICANDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
get S vea, och så kunde man ju nu även göra sig utav med den gamla
pråmen. Denna såldes på auktionskammaren för 233 kr. och 7 öre. Efter
ovan nämnda modernisering ansågs också roddbåten ute vid Klippan vara
överflödig för sitt tidigare ändamål, varför den ändrades till vattenbåt och
försågs med tvenne stora vattentankar. Vid behov skulle roddbåten komma
efter till eldstället för att tillhandagå ångsprutan med färskt vatten.
Ett av de viktigaste spörsmålen för den nya brandkåren blev införande
av tidsenligare alarmeringsanordningar. Ett steg i den riktningen var redan
taget under den halvfasta kårens tid, då i början av 1860-talet de olika
brandstationerna samt kyrktornen sattes i förbindelse med varandra
medelst elektriska ringledningar. Kort innan den nya kåren kom till stånd,
hade stadens telegraf direktör, ingenjör Schaar, utexperimenterat ett
brandtelegraf system, vilket av drätselkammaren accepterades, och var denna
brandtelegraf uppsatt och färdig att tagas i bruk, när den fasta kåren
började sin verksamhet. Brandskåpen, åtta till antalet, utgjordes av små
svartmålade lådor, vars mekanism sattes igång genom en vev. De
fungerade dock aldrig riktigt väl, varför brandchefen redan efter ett halvt år
lyckades genomdriva, att en ny brandtelegraf anskaffades. Denna
levererades från Siemen & Halske i Berlin. Anläggningen, vilken ursprungligen
kostade 4,000 riksdaler riksmynt, har under årens lopp utvidgats högst
betydligt. Att brandskåpen i början ej voro så särdeles talrikt utplacerade,
kan man bland annat förstå av en skrivelse år 1874, vari brandchefen begär
att få inköpa flera dylika, enär exempelvis på hela sträckan mellan
vatten-reservoiren vid Gamle Port och Galgkrogarne endast fanns ett brandskåp,
nämligen där Danska vägen träffar landsvägen, d. v. s. vid nuvarande
Korsvägen. Telegrafanläggningen var av ypperlig beskaffenhet och har
använts ända in i senare tider, då man börjat övergå till den svenska
firman L. M. Ericssons telegraf system, överallt i de äldre stadsdelarne ha
vi emellertid ännu kvar de tyska brandskåpen.
En förbättring inträdde också efter ett par år beträffande förbindelsen
de olika stationerna emellan genom införande av elektriska
telegrafapparater, s. k. visareapparater. Så småningom blevo även sådana installerade i
Kristine och Karl Johans kyrktorn. Medelst dessa kunde alarm delgivas
från den ena stationen till den andra samt från tornväktarne. I händelse
av fel på linjerna ersattes telegrafen med ridande bud. Sedan telefonens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
