Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brandväsendet. Av ERIK NICANDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillkomst hava emellertid både visareapparaterna och de ridande buden
kommit ur bruk.
Givetvis har efter brandtelegrafens införande okynnesalarmeringarne i
hög grad ökats. När det tillförne emellanåt hände, att brandkåren i
få-vitsko blev utkallad, var det vanligtvis de gamla tornväktarne, som buro
skulden härför. Under de långa timmarne i tornet hade gubbarne
naturligtvis sina hallucinationer. I helt oskyldiga ting sågo de många gånger
en verklig eldfara, och så började den stora klockan att ljuda, och
brandkåren ryckte ut i ogjort väder. Än var det något mystiskt sken på
himmelen, än gnistor eller rök man sett, men i synnerhet sedan ångbåtarne
börjat bliva mer allmänna utmed kajerna, var det ljus å dessa eller
rökpelare från skorstenarne som lurat tornväktarne. Att sådana falska
alar-meringar rätt ofta förekommo, kan man förstå därav, att den 30 april 1885
en order utgavs, vari tornväktaren i Kristine kyrka förbjöds att klämta,
innan brandchefen blivit underrättad samt hunnit förvissa sig om
eldsvådans beskaffenhet. Tornväktareinstitutionen ansågs också efter en del år
överflödig. Beslut fattades därför om dess avskaffande, och natten mellan
den 30 och 31 okt. 1898 var den sista som tornvaktens mer eller mindre
vaksamma öga beskyddande spejade ut över staden.
Under brandkårens första år förekommo ej några egentliga övningar för
manskapet, detta huvudsakligen beroende därpå, att lämpliga anstalter
härför ej voro vidtagna. Inseende nödvändigheten av effektivt bedrivna
exercisövningar drog slutligen brandchefen Uindhé försorg om, att kåren
för detta ändamål fick en exercisapparat. Denna tillkom år 1875 och
uppfördes på folkskolans gård i östra Haga, varifrån den dock sedermera
flyttades till den nya huvudbrandstationen. Under förut nämnda år
utarbetades även en ny instruktion för brandkåren. Vid denna tid hava vi
dessutom att anteckna ett annat framsteg, nämligen de första mekaniska
ste-garnes tillkomst. Dessa inköptes från firman Magirus i Ulm och hava
sedan använts ända till kårens automobilisering blev genomförd.
Det var också under Uindhés regim som beslut fattades om uppförandet
av en huvudbrandstation. Första gången denna angelägenhet dryftades var
år 1885. Från begynnelsen var meningen den, att de båda stationerna i
Stadshuset och Haga skulle indragas samt ersättas av en centralstation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
