Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenledningsverket. Av T. GLOSEMEIJER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det skulle dock dröja över 20 år, innan det permanenta källliuset blev en
verklighet. Först 1819 var det ståtliga och vackra byggnadsverket färdigt,
utfört enligt ritning av stadsarkitekten J. Hagberg av natursten och krönt
av en kopparurna, densamma som nu är uppsatt på rådhusets gård. Och
härmed kan man säga att stadens första vattenledningsanläggning var
fullbordad. Innevånareantalet i Göteborg, oberäknat förstäderna, var då
emellan 12- och 13,000.
Redan i början på 1800-talet kunde enskilda, som hade fastigheter i
närheten av stadens gatuledningar till de tre allmänna vattenhämtningsställena,
få rätt på vissa villkor inleda Kallebäcksvatten till dessa. Den första
fastighetsägare som begagnade sig härav var Frimuraresamhället.
Anmärkningsvärt är att då år 1809 vatten begärdes till sockerbruket bland villkoren
föreskrevs, att kranarna »skulle avsig själfva stängas».
Självstängandetappkranar hava således gamla anor i vår stad.
Även utom staden fingo en del av de utefter ledningen boende nytta av
Kallebäcksanläggningen, i det vissa anordningar vidtogos för tillgodogörande
av det overflodsvatten, som tillika med luften avgick ur ovannämnda på
huvudledningen anbringade luftventiler.
Ändringsarbeten m. m. Vid den första anläggningen hade en del misstag
begåtts, så att mycket snart svåra läckor uppkommo å rörledningen
beroende bl. a. på, att vattentrycket var för stort för de använda rören, att
rörmaterialet delvis var olämpligt, samt att rörledningen på vissa sträckor låg
i otjänlig jord och på för ringa djup under markytan.
En avsevärd reducering av vattentrycket åstadkoms genom anläggning
av en tryckbrunn i ledningen på sådan höjd, att fria vattenytan i densamma
kom att ligga c:a 34 meter lägre än huvudkällans vattenyta. Rörledningarna
under Mölndalsån och Vallgraven, som voro svåråtkomliga för reparation,
omlades i spännbroar över högsta vattenytan. Vid nämnda omläggningar,
som skedde 1795 och 1798, användes ävenledes trärör, som dock redan 1804
och 1806 utbyttes mot järnrör. På långa sträckor i synnerhet över
Kalle-bäcks ägor måste omläggningar av ledningen företagas åren 1800 och 1815,
varvid föreskrevs, att träblockarna skulle vara av vinterhuggen furu (ej asp)
med barken kvarsittande, att rören på ställen, där grunden ej var lera,
skulle ompackas med väl bearbetad lera till minst 9 tums tjocklek samt
läggas på minst 21/4 alns djup under markytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
