Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vattenledningsverket. Av T. GLOSEMEIJER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan man beslutade sig för att anlägga det för filtrerat älvvatten planerade
Alelyckeverket, hade vidlyftiga djupborrningar utförts såväl i älvens som
i Säve- och Mölndalsåns dalgångar för att om möjligt finna ett för
vatten-ledningsändamål lämpligt grundvatten. Vid undersökningarna anträffades
också mycket riktigt grundvattenförande sand och gruslager. Förmånligast
voro resultaten i närheten av Lerjeåns utlopp i Göta älv. Vid kemisk analys
gäckades dock de förhoppningar, som genom undersökningarna väckts.
Grundvattnet var i allmänhet så rikt på klor och ammoniak, att det enligt
den tidens åsikt ansågs förkastligt till dricksvatten. Grundvattentanken
måste fördenskull övergivas, och första delen av Alelyckeverket byggdes,
såsom redan nämnts, för rening på vanligt sätt av älvvattnet genom långsam
sandfiltrering.
Åsikterna om ett grundvattens beskaffenhet hava senare i väsentlig grad
ändrats. Förr, då man ej kände annan undersökningsmetod än den kemiska,
sökte man förklara vissa vattens hälsofarliga beskaffenhet genom deras
större eller mindre halt av lösta beståndsdelar, och då ett ytvatten, som var
förorenat av animaliskt avfall, alltid innehöll betydliga mängder klor och
ammoniak, ansåg man, att varje vatten, som innehöll dessa ämnen i större
mängd, var hälsofarligt. Sedan man lärt sig upphämta det friska
grundvattnet från stora djup, hava emellertid dessa åsikter ändrats. Numera
anses snart sagt varje grundvatten för användbart, som erhålles från sådant
djup, att föroreningar från jordytan och de övre jordlagren ej behöva
riskeras, och som ej innehåller smaken störande ämnen.
I mitten av 1890-talet, sedan Lerjeholms egendom förvärvats till staden,
återupptogos fördenskull grundvattenundersökningarna. Man kom dock
angående grundvattenströmmens kapacitet till det mindre glädjande resultat,
att den, även om grundvattenytan sänkes ända till jämnhöjd med havets
medelvattenstånd, ej uppgår till mer än cirka 25 sekundliter eller en ringa
bråkdel av vad som för vattenledningsverket erfordrades.
Göteborgs dåvarande vattenledningschef J. Gust. Riehert kom då på den
lyckliga idén att på konstgjord väg öka grundvattenströmmens kapacitet
och uppgjorde det på denna princip grundade förslag till utvidgning av
Alelyckeverket, som av stadsfullmäktige år 1896 antogs till utförande och vars
utbyggande påbörjades året därpå.
Då denna anläggning är den första i Sverige med konstgjort grundvatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
