Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renhållningsväsendet. Av KARL ABERSTÉN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndaren — numera benämnd »direktör» — bar ansvaret för alla
fastigheter, i vilka renhållningsverket hämtade.
Det kommunala renhållningsverket
Förslagets genomförande krävde i första hand upplåtande av platser för
upplag och lastning. Som huvudupplagsplats valdes den staden tillhöriga
egendomen Skräppekärr, som låg såväl invid Göta älv som vid
Bergslags-banan, omkring 6 kilometer från stadens centralaste delar. En mindre
upplagsplats för komposter anlades vid s. k. »Dalen» vid Slottsskogsgatan i
utkanten av Majorna. Å Gullbergsvass, väster om där gasverket nu ligger,
uppläts ett tomtområde, å vilket stallar, vagn- och kalkbodar samt
lastningsmagasin uppfördes. I närheten av upplagsplatserna uppfördes bryggor för
lastning av sopor i pråmar. Slutligen inköptes järnvägsvagnar, pråmar och
en bogserångare, kärror, hästar samt varjehanda redskap och inventarier.
Anläggningskostnaden belöpte sig till närmare 400,000:—• kr.
Det renhållningssystem, som då infördes, utvecklades i Göteborg tämligen
oberoende av förhållandena i andra städer och blev något ganska säreget
för denna stad. Det var inte något tunnsystem, som brukligt var
annorstädes, utan latrinen uppsamlades i gårdarna i ovan jord stående, på järnräls
gående träkistor, som voro lika långa som avträdena. Kistan tillverkades
av tjock plank och tjärades. Dagligen tillblandades av renhållningsverkets folk
släckt kalk, som förvarades i en täckt lår å gården och påfylldes vid behov. I
en del fastigheter med större lägenheter inrättades även våningsklosetter, vilka
tömdes i gårdens avträdeskista genom lägenhetsinnehavarnes egen försorg.
Avträdeskistorna tömdes en gång i veckan och innehållet transporterades
först i kärra till Gullbergsvass, där det lastades på järnvägsvagn och fördes
ut till Skräppekärr för att beredas till kalkpudrett. Detta tillgick så, att
den råa pudretten utbreddes i tunna lager på stora, öppna torkbottnar,
vilka för regnets skull voro skyddade med tak. Efter några dagars
mellanrum vändes och omrördes massan ånyo, och på detta sätt fortfor man undan
för undan, ända tills massan blev intorkad och dess konsistens i det
närmaste pulverformig — ett mycket tidsödande arbete. Under varma
sommardagar eller då det var gott torkväder, kunde intorkningen försiggå
hastigt nog, men under hösten och vintern var det mycket besvärligt och det
mesta måste lagras till kommande vår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
