Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården. Av A. HÅRD AF SEGERSTAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den gamla ordningen avslogs slutligt genom kungl. resolution av den 18
januari 1781.
Förlusten av hospitalet hade för staden djupgående följder. Å ena sidan
visade det sig snart, att det som skäl för hospitalets bibehållande under
magistratens administration framförda påståendet, att stadsinvånarnes
intresse för anstaltens ekonomiska stödjande eljest skulle upphöra, tillfullo
besannades. Å andra sidan märktes, att förlusten av befogenheten att
införpassa ordningsstörande element till hospitalet drog ökat bettleri och
dagdriveri i släptåg. Det kunde då räknas med intresse hos den offervilliga
allmänheten att ställa de innehållna hospitalsmedlen till förfogande för annat
samhället mera direkt vidkommande intresse; och dessa förhållanden
samverkade till att förbereda jordmånen för nya initiativ.
Tiden efter hospitalets förstatligande
Som ett första resultat till fattigvårdens fromma efter den nya ordningens
inträdande kan antecknas tillkomsten av grosshandlaren Anders Lesse’s
storartade donation å 88,333 rdr rgs till understödjande av sängliggande
fattiga och nödlidande sjuka. Utdelningen, som började år 1782, skulle
enligt testamentets föreskrift verkställas av domprosten eller annan präst
vid Domkyrkoförsamlingen under hans inseende. Stiftelsens pensionärer
uppgingo till ett betydande antal, och år 1812 utbetalades 2,991 rdr 32 sk.
5 rst. till 381 personer.
Sedan under 1770-talet ett fåfängt försök gjorts att genom inrättande
av en allmän arbetsanstalt, dit alla arbetsföra bettlare kunde hänvisas, få
ett slut på det allt mer överhandtagande tiggeriet, blev tillståndet allt
olidligare och det klagades i tidningspressen och annorledes högljutt över
myndigheternas maktlöshet. På föranstaltande av landshövdingen,
generalmajoren Johan Beck-Friis, togs då ett viktigt initiativ. År 1795 den 18 juni
sammanträdde på stadshuset under landshövdingens presidium ett antal
av stadens mest celebra och representativa män, bl. a. borgmästaren David
Pettersson, direktören vid svenska Ostindiska kompaniet William Chalmers
och med. doktor Pehr Dubb, vilka av magistraten och borgerskapets äldste
blivit »anmodade och utnämnde att utgöra en kommitté till utarbetande
av någon säker facon rörande tiggeriets hämmande här i Göteborg». Fast
man redan från början var angelägen att få med de mest erfarna och även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
