Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården. Av A. HÅRD AF SEGERSTAD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora skiljaktigheter distrikten emellan, medan det å andra sidan klagades
över, att kontrollen och tillsynen över de fattiga icke vore så effektiv som
vid en rationell fattigvård syntes önskvärt. Förslag om förändring av
fattig-vårdsorganisationen väcktes också 1894 i styrelsen. Efter en livlig strid
emellan å ena sidan förfäktarna av ett tämligen rent Elberfeldsystem och
å den andra sidan ivrare för mindre genomgripande reformer segrade
slutligen ett modifierat system. Genom det av stadsfullmäktige den 29 mars
1900 fastställda reglementet indelades staden i sex distrikt med var sin
ordförande, vald av stadsfullmäktige och med säte i styrelsen, samt därjämte
ett visst antal ledamöter, vilka, likaledes av stadsfullmäktige utsedda
förtroendemän, förestodo var och en sin del eller krets av distriktet och i denna
sin egenskap benämndes kretsföreståndare. För varje av dessa kretsar utsågo
stadsfullmäktige därjämte ett antal vårdare, minst två. Kretsföreståndarne
skulle ha dagliga mottagningar för de understödssökande och biträddes i
sitt arbete av särskilda avlönade besökare, de s. k. fattigfogdarna. Vid
Lundby kommuns införlivning från 1 januari 1906 ökades distriktens antal
till sju.
Den vid 1900 års reglementes utarbetande kraftigt förda argumenteringen
för ett renare vårdaresystem vann livligt gehör hos stora grupper av
stadens socialt intresserade kvinnor, och i början av år 1903 anhöllo 93 damer
hos styrelsen, att de måtte antagas till fattigvårdare. De blevo även av
stadsfullmäktige utsedda att fr. o. m. år 1904 som sådana tjänstgöra i
3:dje distriktet eller Domkyrkoförsamlingen.
Det mera omfattande arbete, som blev en följd av det nya reglementet,
medförde, att till distriktsstyrelsens tjänst från och med 1 januari 1901
en tredje assistent måste anställas, och ökades samtidigt fattigfogdarnas
antal från 8 till 10. Kort därpå drog den vidlyftiga apparaten med sig att
det för kamreraren, som år 1877 tilldelats tillsyn och förmanskap jämväl
för tjänstemän och betjäning vid yttre fattigvården, ej längre blev möjligt
att ägna nödig omtanke åt arbetet i distrikten. Från och med år 1906
anställdes därför hos Fattigvårdsstyrelsen en direktör, som förestår
fattigvårds-byrån och har till uppgift att närmast under styrelsen utöva ledningen av
stadens fattigvård.
Efter direktörstjänstens inrättande lades vikt vid att söka effektivt
utnyttja de fördelar, som ett förstärkt vårdaresystem kunde bjuda, och från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
