Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Enskild välgörenhet. Av VALDEMAR HANESON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enskild välgörenhet
Av
VALDEMAR HANESON
BEGRÄNSAR man begreppet enskild välgörenhet till den verksamhet, som
bereder periodiskt återkommande hjälp åt samhällets fattiga, synes
1600-talets Göteborg icke ha lämnat något bidrag till densamma. Anledningarna
härtill äro flera. Välgörenheten var då ännu ett relativt okänt begrepp, och
nydaningens period, i och för sig själv kapitalslukande, inbjöd icke till någon
hjälpverksamhet i stort. Det legaliserade tiggeriet ansågs förmodligen även
som en tillräckligt kraftig understödsform, och för övrigt lämpade sig den
då förhärskande naturalhushållningen mindre än senare tiders
penninghushållning för en filantropisk verksamhet. Fullkomligt blottad på välgörenhet
i stort var dock icke 1600-talet, men den enda donation från denna tid, som
berör Göteborg, den Huitfeldtska, avsåg ej att lindra materiell nöd och var
dessutom till ursprunget bohuslänsk.
Den ekonomiska uppblomstringen under frihetstiden, handelns och
industriens tillväxt och penningens allmännare utbredning borttogo en del av
ovannämnda hinder och jämnade därmed vägen för välgörenheten.
Självfallet inriktade sig densamma till en början icke på någon bestämd grupp av
hjälpbehövande utan omfattade fattiga utan åtskillnad. Den framkallades
närmast av den nöd, som efter Karl XII:s död rådde i Göteborg. Genom
frivilliga bidrag inköptes år 1725 ett »fattighus», som följande år erhöll
kunglig stadfästelse som »Göteborgs Stads Fattighus». Det kunde tämligen snart
taga vård om 100 hjälpbehövande och kvarlever ännu, fastän i förändrad
form, i Göteborgs Ålderdomshem. Den fortsatta ekonomiska
uppblomstringen ledde till fortsatt filantropisk verksamhet. Från de fattiga i
allmänhet kom turen till den hjälpbehövande grupp, som än i dag utgör den enskilda
filantropiens största verksamhetsområde, nämligen barnen. År 1737
grundades sålunda Göteborgs stads barnhus, år 1757 Frimurarebarnhuset och år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 03:59:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gbg1923/0503.html
