Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Sjömanshus. Av REINH. BRÅKENHIELM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu gällande bestämmelser rörande sjömanshusen i riket, deras ändamål
oeh verksamhet innefattas i kungl. förordningen den 13 juli 1911 med däri
sedermera gjorda ändringar.
Sjömanshusets första uppgift synes huvudsakligast bestått uti att
emot-taga och förvalta inflytande sjömanshusavgifter, vilka, som ovan nämnts,
skulle användas till understöd åt behövande sjöfolk. Avgifterna erlades av
redare, skeppare och besättning vid fartygs återkomst från utrikes resa.
För varje resa, svenskt kofferdiskepp gjort från Sverige, Finland eller
Pommern till utrikes ort, ävensom för varje resa, svenskt fartyg gjort på frakt
mellan utrikes orter, skulle befälhavare och besättning vid fartygets
återkomst till svensk hamn inbetala, befälhavare 4 öre, styrman 3 öre samt
var och en av den övriga besättningen 2 öre kopparmynt för varje plåts hyra.
Ägare eller redare av svenskt kofferdiskepp, som seglade på utrikes ort,
skulle därjämte för varje gång, fartyget hemkom från utrikes resa, erlägga
avgift till sjömanshuset med 12 öre kopparmynt för varje läst fartyget höll.
Sjömanshuset erhöll sedermera rätt till bötesandel vid sjötvist, förverkade
hyror, förhyrningspenningar m. m. Sjömanshusavgifterna hava med åren
undergått åtskilliga förändringar. Sålunda avskaffades år 1828
förhyrnings-penningarna, den redaren åliggande sjömanshusavgiften utbyttes mot en
lästavgift, som även pålades utländska lossande och lastande fartyg etc.
Fäst- och plåtavgifterna kvarstå fortfarande, den förra under namn av
tonavgift och den senare under namn av hyresavgift. Utom dessa inkomster
inflyta till sjömanshuset vissa bötes- och vitesmedel, räntor från
sjömanshusets samlade medel, sportler och expeditionslösen samt statsanslag, det
sistnämnda med belopp, som för varje år bestämmes.
På sjömanshuskontoret var anställd en skeppsombudsman, waterschout
kallad, vilken utsågs bland skepparna och förordnades av direktionen.
Förutom att gå sjömanshusdirektionen tillhanda ålåg det honom att, då sjöfolk
anmälde sig till tjänst å kofferdifartyg, noga pröva och göra sig underrättad
om vars och ens insikt, skicklighet och erfarenhet i sjömansyrket, på det var
och en måtte bliva brukad till den syssla, vartill han kunde anses vara
lämplig, att förmedla sjömäns anställning å fartyg, att biträda skeppare med att
bringa motvilliga och gensträviga sjömän till lydnad samt att bilägga alla
mindre tvister, som kunde uppstå ombord o. s. v.
Då uppdraget att förrätta på- och avmönstringar genom kungl. förord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
