- Project Runeberg -  Göteborg. En översikt vid trehundraårsjubileet 1923 över stadens kommunala, kulturella och sociala förhållanden samt viktigaste näringsgrenar /
589

(1923) [MARC] With: Nils Wimarson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Spårvägar. Av IVAR WENDT

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Göteborgs Spårvägar
Av
IVAR WENDT



FÖR den moderna storstaden torde spårvägarna vara en livsbetingelse,
Det byggnadssätt, som nu allt mer arbetar sig fram, enligt vilket i
stadens mitt ett centrum bildas för handel och näringar, medan bostäderna
förläggas till de sundare och mera lantliga utkanterna, grundar sig helt på
tillvaron av goda kommunikationer inom stadsområdet. Såsom
kommunikationsmedel för detta ändamål torde spårvägarna hittills ovillkorligen
vara det viktigaste.

Liksom den moderna storstaden äro emellertid spårvägarna av ganska
ungt datum. Amerika kan här berömma sig av att vara föregångslandet, i det
man i New York redan år 1852 anlade den första hästspårvägen. I London
anlades en liknande spårväg år 1860, i Köpenhamn 1862, i Berlin 1865 och
i Kristiania 1875. Den första svenska hästspårvägen anlades i Stockholm
år 1877.

Hästspårvägen

Redan år 1873 hade emellertid i Göteborg väckts fråga om införande av
spårvägar, därigenom att en enskild person till Kungl. Maj:t ingått med
underdånig ansökan om tillstånd att anlägga och trafikera spårvägar i staden.
Frågan remitterades till stadsfullmäktige för yttrande, men ansågo
fullmäktige, att staden genom en dylik anläggning skulle betagas rättigheten att
fritt få disponera över de gator och öppna platser, varå spårvägar utlades.
Det vore dessutom betänkligt att åt enskild person överlåta någon som helst
dispositionsrätt över stadens mark. På grund av dessa skäl avstyrkte
stadsfullmäktige koncessionsansökan, vilken även av Kungl. Maj:t avslogs år 1874.
Redan i september följande år återupptogs emellertid förslaget genom en
motion i stadsfullmäktige, vari hemställdes, att fullmäktige måtte vidtaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:59:02 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbg1923/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free