Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliotek och museer. Av L. WÅHLIN, A. L. ROMDAHL M. FL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter upplösandet av denna orkester på hösten 1866 göres ett nytt försök
att bilda en orkester i Göteborg. Det skedde 1872 genom Göteborgs
musikförening, som under de följande sex åren årligen gav ett tiotal
orkesterkonserter under Andreas Halléns ledning. Han uppförde utom klassiska oeh
romantiska symfonier även orkesterverk av Wagner och gav körkonserter
med Harmoniska sällskapet, som bl. a. framförde Brahms’ »Sehicksalslied».
Men denna uppryckning blev endast av tillfällig natur. Under seklets två
sista decennier samlas orkester- och körkrafterna i Göteborg endast
sporadiskt till större konserter, huvudsakligen under ledning av dr Karl Valentin.
Till skaran av tillfälligt konserterande virtuoser, som tidvis hotade att
alldeles överflygla den inhemska troget utövade kammarmusiken — först
under ledning av Czapek, senare av Eugéne Sundbergs kvartettsällskap —
sällade sig i slutet på 90-talet även främmande orkestrar, som gåvo ett antal
konserter, huvudsakligen på initiativ av Nya musikföreningen, och därmed
skapade höjdpunkter i det eljest skäligen enahanda konsertlivet.
År 1905 sker den stora vändningen i Göteborgs musikliv. Då blir
Konserthuset fäidigt. — visserligen endast en provisorisk byggnad, men hittills
tillfredsställande rimliga krav på en stor konsertlokal — och bildas Göteborgs
orkesterförening. Den senare möjliggjordes genom Eduard Magnus’
musikfond, en donation av Pontus Frirstenberg och hans maka, och med en orkester
på 56 man ger den sedan hösten 1905 årligen ett sextiotal konserter. Hösten
1907 övertog Wilhelm Stenhammar den konstnärliga ledningen och bragte
musiklivet genom en omsorgsfullt avvägd, på den klassiska musiken baserad
repertoar till den rikaste utveckling. Med säsongen 1922—23 lades ledningen
i Ture Rangströms händer, vilket medfört en förändring av repertoaren i
riktning mot ett flitigare odlande av nutida och framför allt inhemsk tonkonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
