Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ves här i dess helliet: „Bäfrar skola, som åtskilliga här på orten
berättade, i fordna tider varit i stor myckenhet i Qvistrums älf, så
at på många ställen den eue bäfverbygguiugen varit bredevid den
andra; meu sedan sågqvaruar blifvit der upprättade, hafva de
försvunnit, så at nu sällan ses någon. Utgammalt folk viste säga, at
i deras barndom har strax nedanför Qvistrums gästgifvaregård varit
tre stycken bäfrars bus, samt at de sågat ned par stycken
päronträd uti eu trädgård der bredevid; lifven at man fått med falla på
en gång tre stycken bäfrar, som gått efter sin vanliga väg, at draga
timber.“
Den 9 Juli år 1746 anlände Linné, vägen genom Lerum, till
Göteborg, ocb nu var det som ortens fauna blef föremål för ett
närmare studium, hvarvid äfven ryggradsdjur antecknades ocb, då så
ansågs nödigt, närmare beskrefvos. Den 12 besökte ban Gamla och
Nya Varfvet och antecknade Tomtormen såsom derstädes
förekommande. Längre utåt sjön erhöll han en af våra större fiskmås-arter,
hvilken han uti sin Vestgötha-Resa beskref under namnet Lams
maximus, men sedan uti Fauna suecica feallade Larus marinus,
således samma fogelart, som faunisterna nu fealla Haf-Gall eller
Hafs-Trut. Förändringen af maximus till marinus får förmodligen
skrif-vas på korrekturläsarens räkning. Arten är ännu den största af
alla kända måsarter på jorden. Det kunde väl ej heller falla Linné
in att ensamt kalla denna fiskmåsart marinus, då alla Lari mer
eller mindre måste anses som utpreglade hafsfoglar, änskönt en och
annan art häcfear vid färskvatten.
Den 16 Juli finna vi Linné i Marstrand, hvarest han, såsom
han uttrycker sig, bragtes i förvåning öfver den rikedom af
omvex-lande djurformer, hvifea hafvet der hade att bjuda på. Ja, denna
hans förvåning var så stor, då han vid strandbädden skådade ner
på de oräkneliga varelser, som rörde sig i hafsvattnet, att han,
såsom han uttrycfeor sig, tycktes befinna sig i ett nytt Sverige. Om
man dertill nämner, att innevånarna i staden uppbjödo alla sina
krafter för att förse honom med, hvad de funno intressant, se vi
Linné alldeles öfverhopad med göromål vid beskrifvande af det
myckna, äfven för honom obekanta. Det var här, som han beskref
och uti siua senare arheten benämrle Trigla hirunclo, Trachiniis
draco, Biennius viviparus, Labrus suillus, Gadus morliua, Gadus
barbatus, Gadus merlangus, Gadus pollachius, Pleuronectes platessa,
Pleu-ronectes rhombus, Pleuronectes solea, Eaja clavata och Squalus
acan-thias. Af foglar nämnes Larus parasiticus, således den, som hos oss
förekommer ännu under namnen Elof eller Svartlasse. Linné åsåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
