- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
14

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rörer mennisfean sjelf! Detta gäller emellertid ej om alla. Flera
ha upptagits till domesticering och till kultivering i en jemförelsevis
ej allt för långt aflägsen tid, hvadan man har full visshet om den
urspmngligen vilda arten för till exempel den tama anden, kalkonen,
moroten o. s. v. Men, vid fråga om t. ex. hvetet, kornet, hunden
och hästen, känna vi ej mer om dessas ursprungliga vilda former,
än vid fråga om oss sjelfva.

Utaf våra husdjur äro hunden och hästen utan tvifvel ett par
utaf de äldsta, som mennisfean tagit i sin tjenst. Den förres
stamträd låter sig ej ännu uppställa; men afgjordt månde det vara, att
han ej ensamt utgått ifrån någon utaf de i Europa vilda arterna,
utan att han har sitt ursprung från någon, art i syd- eller
central-asien, eller, hvilket är sannolikast — då man lägger märfee till den
långa rad af ej oväsendtligt ifrån hvarandra skilda typer, både
„dolikocefaler och brakycefaler,“ —under tidernas lopp korsats med
former, som utgått från andra arter, hvilfea ha sitt hemvist i Afrika
eller Europa. Detta är så mycket vissare, som man med
bestämdhet vet, att den europeiska vargen stundom parar sig med den tama
hunden och lemnar afkomma. En sådan är förmodligen den
norrländska så kallade björn-hunden. Vid fråga om detta vårt
trognaste, hemtamda djur vill det blott af det anförda tydligt framgå, att
härfvan under tidernas lopp så intrasslats och fortfarande hringas
i oreda, derigenom att genom menniskans urval af tillfälliga former
nya uppstå, samtidigt med att förutvarande former utdö, att
utredandet af den tama hundens genealogi torde af hithörande frågor
för forskaren vara en utaf de aldra svåraste.

Ej heller hästen, sådan som hah nu uppträder, förekommer
någonstädes vild, utan blott förvildad. Hans närmaste vilda stam
måste väl derför enligt min uppfattning sökas bland andra
ännulef-vande, bithörande djurformer. Darwin erinrar om, att man bland
tama bästar stundom får se en och annan med mörka linier
framförallt på bogarna ocb vet med sin vanliga skärpa i omdömet att deraf
draga den slutsats, att fenomenet är en repetition utaf den. vilda
stam-artens färg, som bör hafva varit strimmig såsom t. ex. Zebran,
men måhända af mycket olika skapnad. Jag är böjd för att antaga
att hästens närmaste, vilda urstam Lir Dscbiggetai, Hemionus, som
förekommer vild uti Centralasien och ifrån hvilten art både tama
hästen, åsnan, zehran och kvaggan torde hafva utgått.

Länge har man ansett den i Europa förekommande vilda
katten, Felis catus, som urstammen för den tama. Ruppel antog, att
den i Nubien vilde Felis maniculata utgjorde en sådan. Kroisering

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbgfauna/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free