- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
27

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blommorna och den mogna skörden på ängen, och trycker sin
betecknande stämpel på trädkronans löfverk; och flyttfoglarna skynda
mot söder. Det blir tyst i berg ocb i dal. Böljan stelnar.
Snö-drifvan utbreder sitt kalla dok öfver deu likasom döda marken;
ocb långt, långt borta är den glädtiga skaran, som ej kommer åter
förr, än vårdag ånyo randas.

Ett sådant, storartadt fenomen, som foglarnas flyttningar, bar
tydligt gjort, att man förbisett, eller åtminstone ej reflekterat öfver
de periodiska rörelser, som förekomma inom andra afdelningar af
djurverldeu, ja, till ocb med de likartade flyttningar, som företagas
af sådana fogelarter i vårt eget land, som vi året om dagligen äro
i tillfälle att skåda, till exempel kråkan, skatan, gulsparfven, kajan
och under blida vintrar äfven lärkan.

Under min resa i Lappland år 1841 den 9 Mars
antecknade jag för Muoniodalen Muonioniska såsom skatans norra gräns
om vintern, samt i Karesuando, som ligger 8 mil bögre upp men
i samma dalgång, att denna fogelart anlände dit don 6 April,
utan tvifvel efter några timmars flygt mider denna vårlika dag.
Det faller bolt visst ingen in att fråga, hur det var möjligt, att
hon lcunde bitta till den plats, på bvilken bon utan tvifvel var
född, enär foglama genast togo sitt gamla bo, i besittning. Ett
par dagar senare såg jag några skator till, men dessa försvunno
redan samma clag. Sannolikt var det migar från förra året, som
fingo inrätta sig ett nybygge, bvar helst de funno för godt. Sådana
småresor, ja, till och med foglars flyttningar genom hela vårt land,
förefalla oss ej såsom underbara, vi tala knappt derom; men
utfinnandet af den långa vägen till det sydligaste Europa och för ett
stort antal af våra flyttfoglar längst ner mot Afrikas
ekvatorealtrakter, detta synes oss oförklarligt, då det utföres utaf foglar, utaf väsen,
som mängden öfverhufvud taget ej ens tillerkänner någon
rcflexious-förmåga. Men hvarfÖr utfaller vårt omdöme om foglarnas förmåga
att slutligen uppnå målet för deras färd så ofördelaktigt? Jo, utan
tvifvel derför, att vi äfven i detta fall mäta dem efter vår egen
måttstock. Vi kunna lätt gå vilse, äfven i en trakt, som på nära
håll omger oss. Foglen aldrig! Vi kunna lätt gå vilse i en skog,
i en enformig bergstrakt och till och med i en större trädgård, så
att vi vandra åt motsatt håll, då vi tro oss anträda vägen till vårt
hem. Så ej med foglen. En sparf eller en brefdufva lösgifna i
skogen, taga genast höjden öfver tränas kronor, och inom få
minuter äro de åter hos de sina. Något liknande har jag sjelf iakttagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbgfauna/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free