- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
47

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att nämda uggla vid dylika tillfällen, efter slutad morgonjagt, med
beräkning för dagen tagit plats uti fartygsriggen, detta är högst
sannolikt; men att göra en resa öfver hafvet, detta var ej upptaget
i räkningen. Så gick det emellertid, och hade hon ej fångats, så
hade hon naturligtvis sjolf „gått i land“; men då, hamnad hos en
zoolog, upptagits som 011 för Skandinaviens fauna „Ny fogel-art“.
Nordvest ifrån ha vi mod säkerhet erhållit ett exemplar af Leucus
leucopterus, Lilla hvittruten, antagligen hitkonimen ända från Grönland.
Dysporus hassanu.% Berghamarn och Procdlaria pelagica, Tvärstjertade
stormsvalan, från samma håll, men närmare inpå oss, eller troligen
från Shetlandsöarna eller Island, hvarifrån de tycfeas hitdrifvas under
häftiga, nordvestliga höststormar.

Slutligen anföres här ett par utaf mig iafettagna fakta till, på
det citerade stället antecknade under mitt nära tvååriga uppehåll i
dc nordligaste lappmarkerna. Den 10:de Ofetoher, således under
full vinter, år 1841, sfeöt jag en hane utaf jernsparfven, Tarrlialeus
modularis, vid Utsjoki .feyrka, nära 70° uordl. bredd, samt den 6:te
November samma år, vid Paxoma, 69°, i Enare Lappmark en hane
af talgoxen, Parus major. Under hela mitt uppehåll i Lappland,
norr om 68°, såg jag ej mer än dessa tvenue exemplar utaf dessa
arter. Att de kommit nordpå, såsom jagade eller annars vilsekomna,
är mer än sanuolifet derför, att de fenappt visade tecken till rädsla.
Vid Utsjoki kyrlra ertappades den 15:de Ofetoher, samma år, en
likaledes förjagad eller annars vilsekommen hane af Lärkan, Alauda
arvensis, utsvulten och utmattad, nerhukad i snön. Denna lbgel fann
jag ingenstädes bosatt i Enare och Utsjoki lappmarker, hvadau
exemplaret antingen tillfälligtvis ditkomm.it från sydost eller, hvilket
Lir troligast, från vestfinnmarken, då hon vid höstflyttningen, i stället
för att följa norska kustlandet, tillfälligtvis tagit vägen först i sydlig
rigtning uppåt Altenelfven och derefter inåt Tanaelfvens område,
hvarofter hon följande detta i nordostlig rigtning slutligen framkom
till Utsjoki.

Lärkan häckar emellertid äfven på den odlade marken vid
Karesuando.

Såsom resultat af det förut anförda sfeall jag slutligen här pä
ett ställe anföra de vigtigaste, allmängiltiga slutsatser, till hvilfea
jag feommit rörande denna fråga, tagen i dess helhet; men särsfeildt
med afseende på foglarna.

1) Den ständiga flyttningen, faunans och florans rörlighet, är i
grunden beroende af kosmisfea orsaker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbgfauna/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free