- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
249

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sett denna fogel häromkring och äfven då mycket sällan. Enligt
Ekström och Wright vill det synas, som om denna fogel äfven
någongång skulle visa sig på Tjörn och Oroust. Att hau, såsom det
i Nilssons fauna heter, på uppgift af hr Malmlén, är allmän och
dertill häckar vid Göteborg, har jag ej haft något tillförlitligt
tillfälle att komma till kunskap om under mitt 30-åriga vistande på
deuna ort. Det förra är ej sant, och det senare kan väl vara
möjligt, men en sanningsökande naturforskare kan ej tro derpå, förrän
hau genom något annat än lösa uppgifter vet det. Uti ett af de
här fälda exemplaren fans en vattensork, Paludicola terrestris.

Beskrifning på en äldre hona, skjuten vid Göteborg den 22
September 1855:

Näbbet medelmåttigt, från sidorna sammantryckt framåt, från
vaxhuden starkt och regelmässigt afrandadt ner mot den långt
ner-löpande öfverkäkspetsen. Munspringan rak till straxt framom
näsborran, men der sänker sig öfverkäkkanten något, dock utan att formera
någon näbbtand. Hufvudet, bakåt tilltagande i bredd, är ofvan ända
från näbbroten till ner öfver halsryggen rostgult, med bruna, ytterst
smala skaftstreck, hvilka dock på pannan och halsryggen äro ganska
breda och lansettlika. Under hakan ända till underkäkroten, en
likaledes rostgul fläck, hvilken dock baktill och midtpå lemnar rum
för framhalsens mörka färg. Fram.bröstet ljusare rostgult, med större
och mindre längsfläckar. De långa skenkelfjädrarna, hakryggen,
öfver-och midergumpeu, äfvensom alla undra vingtäckarna samt handlofven
framtill, rostfärgade, de håda sistnämda med hruna skaftfläckar. För
öfrigt är hela fjäder klädnaden, jemte ögon- och örontrakten mörkt
rostbrun; undra kroppsdelarna något ljusare och ving- och
stjertpennorna mörkast eller svarthruna. Såväl ofvan som under skiftar
den mörka färgen i, om än svag, purpurglans. Alla öfra
vingtäckarna, isynnerhet handens största och näst största, men äfven alla
de mindre, fastän på dessa helt smalt, hafva rostgula spetsar.
Ving-och stjertpennor äro ock i spetsen ljusare eller rostgrå. De yttersta
stjertpennorna äro på längden försedda med rostgula eller snarare
roströda flammor, men de öfriga enfärgade; alla vid basen hvita.
3:dje vingpennan längst; 4:de knappt märkbart kortare; 2:dra midt
emellan 4:de och 5:te, hvilken är betydligt längre än l:sta och 6:te,
som äro lika långa. l:sta, 2:dra, 3:dje, 4:de äro i inre fanet och
2:dra, 3:dje, 4:de och 5:te i yttre inskurna. Den hoplagda stjerten är
nästan likasom tvärt afhuggen, men utbredd, svagt rundad. Tarsen har
framtill omkring 18 tvärplåtar; är föröfrigt nätlikt plåtlagd, haktill, neråt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbgfauna/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free