- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
266

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

seende på ifrågavarande faktum bar jag sedan den tiden ej beller
kommit längre, än att jag iakttagit detsamma såsom förekommande.
Men icke desto mindre bör jag bär, med afseende på den
kunskap, som jag kan ba inhemtat under ett ej blott vanligt
sommarbesök i Lappland, inblanda mig uti denna sak, då jag ser, att
de orsaker till fällningen, som Bonsdorff anfört, ej ega någon större
betydelse, för förklaringen utaf detta fenomen, bvilket ock såsom något
bögst väsendtligt utaf bans motståndare blifvit anmärkt. Men jag skall
fatta mig kort, ocb efter an dra återgifva blott följande, som Sundevall
anfört uti „Svenska foglar", sid. 263. Det heter der: „Under
förutsättning, att klofällningen icke vore allmän bos Riporna, bar prof.
E. J. Bonsdorff, i Upsala årsskrift 1, ocb sedan i Vet. Ak. Öfv. 1862,
77, på anatomisk ocb fysiologisk grund sökt visa, att den, nemligen
klofällningen, endast är ett sjukdomsfall, föranledt derav, att Riporna,
då de likasom andra bönsfoglar krafsa i marken efter föda, ofta stöta
emot med klorna, bvarigenom en inflammation uppkommer i dessas
rot, som gör att de avfalla. Klornas fällning bos dessa foglar är
dock alltför vanlig för att bero på en så tillfällig orsak. Dessutom
avfalla alltid alla klorna, hvilket väl ej skulle hända om yttre skador
vore orsaken; även baktåns klo, som väl minst blir utsatt för
stötar, falles."

Såsom allmänt kändt tillväxa Ripans klor obebindradt under den
långa vintern, i följd af att marken öfverallt är shököljd, ocb framförallt
derför, att snön då är lös ocb Ripan jemförelsevis stillsam. Om
dagen bemtar kon sin föda hufvudsakligast af „björkknopp"; men om
aftonen hoppar bon ofta en eller annan aln upp i buskar och småträn.

Hela hennes lif förflyter sålunda sig likt, så länge vintern varar;
men fram mot Maj, när könsdriften vaknar ocb ylen lösa snön på samma
gång blir betäckt med en bård skare, skingrar sig flocken, ocb Riporna
träffas då merendels ensamma. Under häftig flygt störta hanar och honor,
hvar och en från sitt håll, under lock, ner på den hårda skaren eller på
stock och sten i den vilda urskogen. Det är då, som hon allmänt
måste stöta sina väldigt långa naglar, äfven på baktån, bvilket
ovil-korligen måste framkalla en inflammation, som snart derefter följer,
bvarpå nya naglar komma i de förlorades ställe, likväl så, på samma sätt
som hos oss, att den bortgående naglen ej affaller förr, än den
utväxande på sätt ocb vis likasom förträngt honom; eller med ett ord,
den gamle affaller ej förr, än ban omsider förlorar allt samband
med både den nya ocb med tån. Det lider intet tvifvel, att ju yttre
orsaker framkalla såväl fällning som återväxt; ocb om man numera
skulle vilja säga, att denna fällning är ärftlig, så bar den, efter min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbgfauna/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free