Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kuster, hvarest lokalen för honom varit passaudo. Jag har tagit
honom från Särö till Strömstad. Han uppehåller sig på de
grundaste ställena invid stranden och företrädesvis på sand- eller
sand-hlandad lerhotten, på hvilken större eller mindre stenar ligga
likasom kringströdda. Senast, eller år 1874, har jag funnit honom,
allmän såsom allestädes, vid Långedrag och Känsö. På sistnämda
ställe såg jag den 15 Juli en hona hålla till under en i vattnet
liggande tegelpanna. Jag upptog denna ett par dagar derefter och
fann på den neråtliggande sidan ett enkelt lag af tätt intill
hvarandra sittande romfeorn. Hans lektid kan utsättas till från medlet
af Juli till väl medlet af Augusti månad; ty ännu den 18 Augusti
har jag tagit romstinna honor.
Han är vår allmännaste Stubb-art, och framförallt vid Gåsö
fann. jag honom ytterst talrik under sommarmånaderna 1872; men
honorna voro väl 10 gånger allmännare än hanarna. Särskildt var
han talrik uti det grunda sund, som delar ön i tvenne hälfter, samt
invid stenbryggan, hvarest hanen ock fans allmännare än på något
annat ställe. Han följer bottnen och hvilar på denna, samt är då
så lik en Crangon till både färg och hahitus, att man lätt kan
misstaga sig. Hurtigt biter han på agn, så att jag på nämda ställe
på en timmas tid ofta fångat ett halft hundrade. Utaf våra svensfea
arter af slägtet är han den, som tycks tåla ett mindre salt vatten,
enär jag ofta funnit honom uti de diken, som utmynna i t. ex.
Gåsöfjärden.
Utbildade hanar, fångade vid Gåsö i slutet af Augusti, höllo
vanligen 39-—44 och honor 41—47 millim. i totallängd.
Nyfångad och lefvande har hanen 5—6 blefea rutor på ryggen.
Den svarta fläcken på första ryggfenan är, från sidan sedd,
himmelsblå, glänsande. De kauelbruna banden på samma fena, från
sidan sedt, purpurglänsande. Pupillen smaragdgrön, med
messinggult, och derutom smalt purpur, närmast pupillen.
Hos honan äro rutorna på ryggen blekare. Spår till svart
ryggfenfläcfe finnes; men knappt spår till blå glans på densamma.
För öfrigt äro hanens färger intensivare än hos honan samt
med sotig anstrykning på hut- och analfenan. Hos honan aftaga
andra Rf. och analfenans strålar regelmässigt i längd, såsom efter
regeln hos alla våra öfriga Gohiider, då deremot, hos hanen, dessa
fenors strålar i grunden äro jemnhöga.
Den fullväxta honau är något större än hanen, hvilfeet jag
särskildt hos denna art med säkerhet kunnat finna, då jag haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
