- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
478

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längd. Kböyeb anför, efter egen iakttagelse, att hennes lektid
inträffar i Juli, mot hvilken uppgift intet hör vara att anmärka; men
den 11 Sept. 1875 erhöll jag en fullväxt hona, vid Vinga, hvilken
hade flytande, oliv-svart rom. Om utseendet af några små,
års-gamla ungar, har jag följande att meddela: Gåsö, 20 Aug. 1872, i
handhåf vid Löken, 13 exemplar af 29—60 m. m. längd. Den
svarta fläcken på stjertfenans rot ligger något nerom midten och är,
i förening med de mörka fläckarna på Rf. och Anf., den korta
kroppsformen och de stora taggarna på förlocket, tydligt utbildad
hos dessa-ungar och för arten utmärkande. Samma lokal, men den
9 Aug. 1872, fyra exemplar, af 12—24 ni. m. längd, ha ingen fläck
på roten af Stf., otydliga mörka fläckar på Rf. och på Anf., men
förlocket har stora fastän trubbiga tänder.

Ett skelett af 197 m. m. längd från Bohusläns skärgård, 3
Nov. 1867, har 14 + 19 ryggradkotor.

N:r 367. Ctenolabrus suillus.

Bergsnultra.

Synon.: Labrus suillus L. Fn., s. 117, n:r 330; — — L. S. N.

XII, s. 476, n:r 17. Labrus rupestris L. S. N. XII, s. 478, n:r

27. — — Nilss. Fn., s. 274.

Jofita, i Götehorgs och Bohusläns skärgårdar, hvarest hon
ock kallas Bäij-snyltra eller Bäij-snultra. På ett och annat ställe,
Snultra.

Bergsnultran är allmän invid sjelfva strandbrädden och ner
till ett djup af 6—8 famnar, såväl utmed Bohusläns stränder, längst
in i fjärdarna, som ock omkring skären i sjelfva halsbandet. Hon
förekommer likväl enstaka eller några få tillsamman samt smyger
långsamt och forsigtigt, mellan tång och stenar vid strandbrädden,
så djupt som man kan iakttaga henne; men drager sig tillbaka till
sina gömställen, så snart hon märker någon fara. För den
behändighet, hvarmed hon tar agnet från kroken för den, som idkar
småfiske på grundare vatten, är hon allestädes lika väl bekant, som
heryktad; men ej för något annat, ty hon användes troligen aldrig
i hushållet.

Större och mindre ungar äro i senare hälften af Juli och
Augusti månader allmänna bland tång invid stränderna; och jag skall
här meddela något om deras utseende. Den 20 Aug. 1872 tog jag
vid Gåsö 13 exemplar af 19—55 m. in. längd. Vid stjertfenroten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbgfauna/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free