- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
500

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tobis.

Synon.: Ammodytes lanceolatus Lesatjvage. Ammodytes tobianus Nilss.

Fn., s. 653.

Tobis är mindre allmän i Götehorgs- och Bohusläns skärgårdar;
och erhålles blott tillfälligtvis vid vad-dragning. Öfver några
exemplar, hos hvilka jag räknat sidostrecken, vill jag meddela följande:

Ett exemplar från Marstrand, 5 Maj 1858, håller i längd 220
m. m. och har 169 sidostreck.

Ett exemplar från Göta elfs mynning, 3 Juni 1873, håller i
längd 292 m. m. och har 170 sidostreck.

Ett exemplar från Brännö, 2 Maj 1861, håller i längd 280 m. m.
och har 172 sidostreck.

Ett exemplar från Christiueberg, 1841, håller i längd 302 m. m.
och har 173 sidostreck.

Ett exemplar från Varberg, 5 Okt. 1860, håller i längd 70
m. m. och har 175 sidostreck.

Hos alla har vomer ett taudlikt, 2-spetsadt utsprång; och
mel-lankäkpartiet ej midtpå framskjutbart.

Den 5:te Juni 1875 erhölls vid Brännö en hona af 280 m. m.
längd samt med utbildad rom. Skelettet har 36+31 kotor i
ryggraden.

N:r 388. Ammodytes tobianus.

Trut-tobis.

Synon.: Ammodytes tobianus L. S. N. XII, s. 430, n:r 1,p.p.
Ammodytes lancea Nilss. Fn., s. 656. (Nilssons beskrifning af vomer

är troligen origtig).

Trut-tobis, såsom jag benämner denna art derför, att hela
mellankäkpartiet med lätthet kan utdragas, förekommer ej sällsynt i
Länets skärgårdar, hvarest passande lokal för honom, likasom för
föregående art, finnos, nemligen långgrunda stränder med jemn
sandbotten. Man ser der ofta små stimmar framshnma tätt under
vattenbrynet, men skrämda, gömma de sig ögonblickligt i sanden. Ungarna
äro ej så skygga och kunna derför mod lätthet erhållas medelst
handhåf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:19:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbgfauna/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free