- Project Runeberg -  Göteborgs och Bohusläns fauna. Ryggradsdjuren /
639

(1877) [MARC] Author: August Wilhelm Malm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En närmare beskrifning af denna sällsamma fisk är här
öfver-flödig, men jag vill anföra något utaf det, som jag om honom
antecknat:

Nosen har, på ömse sidor å den korta och trubbiga spetsen,
två utdraget kägellika, framåtrigtade trådar, af hvilka de två nedra
stå dubbelt tätare ihop, än de två öfra. På hvar sida om nosens
has finnes en dylik, men dubbelt större, nerhängande tråd, på sidan
af men midtför munöppningen. På hvar sida bildar munkanten en
temligen tjock flik, som slutar med en kort, bakåtrigtad spets.

För att kunna få se tänderna uti munnen i det läge, som de
ha, då Pilålen med stor hastighet, likasom utklipper det ena stora
köttstycket efter det andra och snart nog, genom ett jemförelsevis
litet hål på huden af en död fisk, slutligen helt och hållet gräfver
sig in mellan skinn och hen, får man med ett kraftigt tag klämma
den lefvande Pilålen så hårdt, straxt nerom hufvudet, att
tandapparaten framskjuter. Vid detta tillfälle hinder en annan person ett
snöre hårdt omkring fisken samt omedelbart bakom tandapparaten,
hvarvid denna förblir i sitt läge. Hufvudet afslräres sedan och lägges
i alkohol, hvarefter ’tandbyggnaden med lätthet kan undersökas, då
den företer följande utseende. Midt i gomen, längst upptill, sitter
en starkt krökt, klolik tand, med spetsen bakåtvänd. På ömse sidor,
men bakom nämda tand, finnas två utanför hvarandra belägna, med
ändarna inåt krökta, tandskifvor, af hvilka den yttre ligger något längre
tillbaka än den inre, och är något större än denna samt försedd
med något gröfre tandspetsar. Dessa äro något inåt-, isynnerhet den
inre skifvans, och ganska mycket framåtböjda, samt mycket starkt
tillspetsade. Den yttre skifvan har 9 och den inre 10 spetsar; men
på båda äro de två nedra ej åtskilda längre ner, än till början af
den andra spetsens andra tredjedel, räknadt från basen. Alla äro
ofvan konvexa och under plana, eller till och med något konkava,
och kanterna skarpa; samt till färgen halmgula.

Vid betraktande af en sådant apparat undrar man ej längre
på den hastighet, hvarmed Pilålen förtär utaf sitt byte. Sjelf har
jag iakttagit förhållandet genom att i en balja inlägga en död kolja
till nyfångade Pilålar.

Pilåleus storlek uppgår sällan till mer än 300 m. m.; men de ’
flesta, som erhållas, äro af denna längd. Det minsta exemplar, som
jag sett, höll 102 m. m. i totallängd; och erhölls medelst
hotten-skrapa den 3 Aug. 1854, på 50 famnars djup, i norra Flatholmerännan,
som utgör en af Gullmarns mynningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gbgfauna/0653.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free