Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Landshöfdingen tre år tidigare sjelf förordnat, på sätt, de kunde
finna för godt, förfoga öfver ifrågavarande lägenheter, och
hemstälde huruvida ett par borgares egennyttiga afsigter
skulle ega betydelse emot hela det öfriga borgerskapets
enhälliga beslut. Emot denna förklaring afgåfvo Drake
och Winberg, efter magistratens ord, ”ofanteliga
påminnelser” på elfva ark, deruti de påstodo, att magistraten
drifvits af eget intresse, hvarjemte de ”icke en, utan åtta
resor” nagelforo med orden ”nu och framgent” i prot. den
4 Febr., hvilka ord de nekade vid tillfället hafva blifvit
sagde. Magistraten svarade med en skrift om sex ark,
deri de återkasta beskyllningen för egennytta på
klagandena, med förklaring, att hvad de sagt om magistratens
partiskhet, vore och skulle i evighet förblifva ”en ohemul,
osannfärdig och straffvärdig förklening och tillvitelse”;
påstå, att orden ”nu och framgent” af någre, få eller flere,
vid tillfallet utsagts, ehuru magistraten icke kunde
uppgifva hvilka desse varit, samt förklara vidare: att
magistraten icke fattat sagde ord såsom innebärande arrendets
öfverlåtelse längre än till dess borgerskapets flertal
funnit för sig och staden ”nyttigt och tjenligt att dermed
göra någon ny författning, det vare sig då efter tre år
eller flera”; att magistratens antagande af det oförmodade
anbudet icke föranledts af hopp om en sannolikt liten
vinning utan af den åsigt, att de icke borde plötsligen
afslå och tacklöst förbigå borgerskapets genom detsamma
emot dem betygade välvilja, utan fastmera anse
densamma ”såsom ett ostridigt medel till upplifvande af den
före detta hos mången förkolnade kärleks- och
förtrolighetselden såväl stadens innevånare som Magistraten och
Borgerskapet emellan”; att magistraten väl hade sig
anförtrodd styrelsen af stadens inkomster och lägenheter,
men att detta icke borde hindra dem att för bestämdt
pris, hvilket de ärligt gäldade, innehafva de senare under
arrende; att lägenheternas uppgift icke vore att inbringa
det högsta möjliga i stadskassan, utan att vara stadens
innevånare till största möjliga nytta, hvilket senare säkrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
