Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak eller såsom en förmyndare den der utan redogörande
för någon menniska förvaltar sin pupills egendom”,
magistraten likväl vid utgången af Drakes och hans
intressenters arrendeår, sökt draga bruket under sitt enskilda
arrende; att magistraten tagit lån ur stadskassan utan att
derför erlägga ränta[1] o. s. v.
Beträffande de 47 borgarnes protest, kunde magistraten
i sin deröfver infordrade förklaring rörande första punkten
svara, att densamma helt enkelt berodde på ett misstag;
något beslut sådant som det öfverklagade hade icke
fattats.[2] Andra punkten bemöttes med en hänvisning till
borgerskapets eget, vid allmän rådstuga den 9 Juni 1741
fattade beslut, ”att ingen insigt i stadens räkenskaper eller
extradition deraf enskilde borgare borde tillåtas”; på grund
hvaraf magistraten, i trots af landshöfdinge-embetets Drake
meddelade tillstånd, att ”i någre Borgerskapets
Deputerades närvaro ega fri tillgång till stadens böcker och
räkenskaper från och med 1720 samt derutur meddelas så många
utdrag och underrättelser som han åstundade, helst han
derför bjöde skälig betalning” — framhärdade i sin vägran
att tillstädja honom tillträdet till de handlingar, ur hvilka
de redan visste honom ämna söka stöd för sina tilltänkta
anklagelser emot dem. Och hvad slutligen angår dessa
senare, värjer sig magistraten emot dem i en den 14
November 1741 afgifven förklaring,[3] om hvars vidlyftighet
man kan göra sig en föreställning af den omständigheten,
att den upptager 49 tätt skrifna sidor i årets registratur,
och i hvilken, jemte många skarpa utlåtelser om Drake,[4]
[1] Magistraten medgaf, att så varit förhållandet, men ursäktade sig med
att det skett för nöds skull efter 1721 års eldsvåda, då mynttecknen blifvit
aflyste och stor brist på mynt varit i staden.
[2] Magistraten ansåg nämligen, att processen var icke deras utan
borgerskapets; och var således icke nödigt besluta, att detta senare skulle bekosta
sin egen process.
[3] Då denna lät vänta på sig tillstälde landshöfdingen Stobee mag:n ett
strängt förständigande att vid 20 dlr s:mts vite skyndsamt inkomma dermed.
Mag:n erfor detta ”med häpenhet och sinnesrörelse” samt utbad sig den 11
Sept. anstånd, så mycket heldre som Drake ”haft några års tid att tänka och
arbeta på sina besvär” och mag:ns tid vore mycket upptagen. — Registr. 1741.
[4] Han framställes redan från början såsom en ”orolig och trätosjuk”
man, hvilken uteslutande af egennytta ledes vid sin nitälskan mot magistraten.
Förklaringsskriften slutar sålunda: ”Men om någon understår sig särdeles
inför högsta Öfverheten framkomma med sådana klagomål, som tydligen utvisar,
att han med högsta flit söker sak emot androm och granneligen letar efter
nodum in scirpo och grandet i brödrens öga, samt tigger sig målseganderätt
för androm, som honom dertill icke befullmägtigat, förtydandes, vridandes och
vrängandes innocente och välmente gemingar, efter sin egen onda vilja, till
det värsta, så aflägger ju en sådan ofelbara prof af hat, illvilja och
hämdgirighet emot den anklagade, åstadkommer och uppväcker mycken misstanke,
oenighet och förargelse, som annars hade kunnat blifva tillbaka men under
folkrika societeter gör impressioner hos mångom, som i långa tider icke så
alldeles utslockna utan bestyrka det gamla ordspråket: callumniare audacter,
semper aliquid adhaeret. Vidlyftigheten hindrar och betager oss att inför E. K. M:ts
milda ögon beskrifva all den misshällighet, oro och förbistring, samt möda
och hinder i våra embetes förrättningar som Borgaren Drakes svåra och
uppenbara hat emot Magistraten i denna staden förorsakat, förnämligast derför
att tegelbruksarrendet, som likväl är en ringa och ovärdig sak, den
Magistraten sannerligen icke eftersträfvat, som borgerskapets egna besvär nogsamt
utvisa, icke har honom tillerkändt och lemnadt blifvit; hvaraf han bland annat
tagit sig anledning att hånligen och oförsynt vilja jäfva oss från vår i nåder
anförtrodda domstol, i de saker honom såsom svarande röra och angå, men
i de mål, som han behöft Mag:s embetes handräckning på ett eller annat
sätt, har han alltid pretenderat skyndsamt biträde; men vi hafva sådant med
allt möjeligt tålamod allt härtills uthärdat, i förhoppning att han väl omsider
torde besinna sig och blifva varse bjelken i sitt eget öga samt betänka det
hårda straff, som Guds ord föresätter dem, som förargelse åstadkomma: dock
som det synes som ville hans bitterhet ingen ända taga, så taga vi nu vår
tillflykt under E. K. M:ts höga nåde och rättvisa, underdånigst bönfallandes,
det täcktes E. K. M:t denna klagandens otidiga djerfhet så anse och näpsa
att lusten måtte honom förgå till att vidare otillbörligtvis oroa och qvälja
sina förmän, och hans exempel jemväl tjena androm till varnagel.
Framhärdandes” etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 04:03:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/gbghafder/0090.html
