Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”tvärtemot borgerskapets öfverenskommande” utlemnat bruket
och ängarne till Kollinius, som så vårdslöst medfore dem,
att ängarne blefvo af svinkreatur uppgrafne och förderfvade
o. s. v. Väl anmärkes i deputerades protokoll, att desse
60 utgjordes af ”det ringare borgerskapet”; men af
klagandenas alternativ, att antingen deputerade måtte åläggas
”sjelfve bruka och kultivera” sagde lägenheter eller desse
på auktion till den mestbjudande utarrenderas, funno
deputerade dock bäst vara att välja det förra; hvadan de åt
tvenne sina ledamötar, handelsmannen Isac Gunnarsson
och tunnbindarmästaren And. Fahlbeck anförtrodde deras
skötsel och vård[1]. Någon bättring i tegelbrukets
omständigheter, förmärktes likväl icke; Gunnarsson uteslöt
Fahlbeck — så påstod åtminstone den senare — från all
del i förvaltningen deraf, underlät sjelf att delgifva
deputerade verkets räkenskaper och kunde icke förmås att
redovisa för sitt fögderi. Under tiden förföllo byggnaderna
och tegeltillverkningen försummades; det rådde en allmän
klagan häröfver och man kom öfverens om, att med dessa
stadens lägenheter aldrig varit så illa bestäldt som efter
det de kommit under deputerades tillsyn.
Det ena med det andra gjorde, att detta ”ringare
borgerskap”, som just derför, att det visste sig sjelf föga
begripa af de allmänna ärendena, hade lättast för att fatta
misstanke mot dem, af hvilka de ombesörjdes, och
derjemte för sin tryckta ställnings skull kände sig hafva
största intresse af stadsinkomsternas ökning och lämpliga
förvaltning — beslöto, att bland sina deputerade insätta den
man, om hvars oberoende af hvarje hänsyn till vare sig
stadens magistrat eller borgerskapets ”förnäme” de icke
kunde hysa ringaste tvifvelsmål. Vid de val, som, på
grund af beslutet den 23 Mars 1742 angående förökning
af deputerades antal, under närmast följande tiden skulle
anställas, var Drake ”de ringares” kandidat. Men då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
