Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
successionssaken”, enär sådant tillkomme ortens
landshöfding, utan lemnade han för sin del till ståndet ”att
göra det bruk deraf som det funne nödigt”; väl påminte
hr Aljgre om det farliga i att röra vid saken och det
kloka i att alldeles nedtysta den, ”på det densamma ej
må förorsaka något missnöje för Hans Kongl. Höghet”;
men efter dem uppträdde den bekante hatten,
Stockholms-rådmannen Gustaf Kierman med ett anförande i helt annan
riktning. ”Jag hörer med bedröfvelse”, sade han, ”huru
en del ledamöter vilja dels taga göromålet i försvar, dels
påstå, att det måtte alldeles förqväfvas; men som saken
nu är allmänt bekant, lärer den ej kunna nedtystas, dertill
jag ock så mycket mindre understår mig, som jag anser
saken nästan af samma beskaffenhet som dalallmogens
postulater, emedan de som menighet vilja inblanda sig i
successionssaken, som dem intet competera; och på det
saken ej må draga efter sig någre skadelige påföljder,
håller jag före att densamma remitteras till ståndets
deputerade att inkomma med sitt betänkande, huruvida de
finna nödigt tillstyrka ståndet till att kommunicera detta
med de öfrige stånden”. Men hvad beträffade den
brefvexling, de båda fullmägtige fört med sina kommittenter
i förberörda allmänna frågor, fritoge han dem fullkomligt
från att derigenom hafva förgått sig. De hade dermed
icke gjort annat än hvad Stockholms fullmägtige också
gjort. — Cervin invände, att saken i och för sig icke vore
så farlig, ehuru den kunde göras farligare genom det, som
nu skett i ståndet; Alègre sade sig icke hafva menat, att
saken borde nedtystas i hvad dess lagliga behandling
anginge, utan borde landshöfdingen i orten dermed förfara
efter befogenhet, i hvilket syfte äfven Schening yttrade
sig och dermed handelsmännen Per Jönsson från Malmö,
Hans Wenman från Uppsala och Andreas Pulchau från
Ystad, stadssekreteraren i Kalmar Sven Brun, borgmästarne
Erland Noréen från Gamla Karleby och Henrik Johan
Forstén från Helsingfors, Gran och Cervin instämde; men
borgmästaren C. G. Boberg bestred med stor ifver, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
