Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt gifver vid handen, att vederbörande icke kände sig
fullt frie från skuld, äfven om denna icke skulle varit på
långt när så stor eller af den beskaffenhet, som fientliga
tungor sökte göra troligt.
Visst är, att om också stadsstyrelsens ställning var
svag och dess anseende litet, hade dock föga varit att
vinna på magtens öfverflyttande i en ännu så oregerlig
menighets händer. För möjligheten af ”sjelfstyrelse” ligger
såsom förutsättning förmågan att styra sig sjelf, att akta
andras rätt och bära vördnad för lagen; men dessa
egenskaper voro för frihetstidens ”principaler” i allmänhet okända.
Vi hafva för riktigheten af detta omdöme redan anfört
åtskilliga bevis; andra torde kunna spåras i det följande,
hvaruti vi vilja framlägga ännu några drag ur
borgerskapeis förhållande till sin magistrat och sina
riksdags-fullmägtige under detta skede af den långvariga fejden
dem emellan.
Den 18 Mars 1746 var borgerskapet samladt inför
magistraten för att genom nytt val fylla ledigheten efter aflidne
justitieborgmästaren Paulin. Rådmannen Anders Busch
förde ordet. Före förrättningens början uppmanade han
alla, som icke voro borgare, att aflägsna sig, enär de icke
voro berättigade att deltaga i valet. Steg då fram den
gamle f. d. handelspresidenten Wilhelm von Utfall med
yttrande, det han väl förstode, att man med den gjorda
anmaningen syftade å honom, men att han det oaktadt
ernade stanna qvar, enär han icke mindre än tvenne
särskilda gånger aflagt ed såsom medlem af magistraten och
jemväl, om han velat, kunnat behålla sitt rum derstädes.
Men magistraten genmälde, att då han numera vore
riddersman och icke borgare, egde han icke rätt att blanda
sig i de senares göromål; han hade derför att taga afträde.
”Ja”, svarade v. Utfall, ”hvad jag har att säga, är
mycket kort; det är, att ehuruväl magistraten borde vara
patres civitatis,[1] så äro de dock devastatores civitatis[2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
