Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sannolikt sökt, och upprullade för det tillstädesvarande
borgerskapet en tafla öfver det tillstånd, som vore rådande i
stadens förvaltning; kamreraren hade icke på lång tid
afgifvit något förslag, kassan sades vara i det slätaste
tillstånd, blott 8,000 dlr skulle deruti vara att finna, o. s. v.,
hvarefter han sporde, huruvida man icke hölle deputerade
för ärligt folk? — Peter Ekman bad en hvar, som tänkte
annat, öppet säga ifrån; men borgerskapet förklarade
enstämmigt, att ingen emot dem hyste någon misstanke.
Under detta uppträde hade de utevarande inkommit
och Wenngren hemstälde, om icke magistraten vore färdig
att meddela den resolution, de begärt. Till svar lemnades
honom det besked, att valet redan försiggått och numera
vore afslutadt. Wenngren inlade mot detta förfarande sin
protest, ”då större delen af borgerskapet ännu icke
voterat”; men magistraten upplöste sammankomsten och
borgerskapet åtskildes.
Innersta grunden till å ena sidan magistratens
vacklande hållning och ofta oförklarliga efterlåtenhet uti att
hålla sig vid lag, samt å andra sidan borgerskapets
pockande anspråk äfven der desamma tydligen voro
lagstridige, torde måhända böra sökas i de oklara
föreställningar om ”principalernas” rätt, hvilka vid denna tid
uppfylde och jemväl beherrskade så många sinnen bland både
höga och låga, icke blott utom utan äfven inom de
styrandes krets. Tanken om de mångas icke allenast magt utan
äfven rätt till magten, hade, såsom vi redan förut anmärkt,
under den olyckliga tid, under hvilken satsen om den enes
rätt bragt landet hardt när till undergång, hunnit en mognad,
som vid Karl XII:s bortgång icke blott tillät utan
nödvändiggjorde dess öfverflyttande i handling; frihetstidens
mångvälde var den naturligaste reaktion mot den föregående
tidens krönta envåldsmagt. Påståendet om enväldets
förderflighet var af Karl XII så grundligt vitsordadt, dess
sanning så öfvertygande klart bevisad, att någon invändning
deremot svårligen vågade göra sig hörd; och ehuru en
mellan konungen och folket delad magt väl hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
