Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemortsrätt i vår historia och derför icke syntes böra afskaffas,
fann man dock försigtigheten bjuda, att så verkställa
delningen, att konungens missbruk af den honom beskärda
delen, så vidt möjligt vore, kunde förebyggas. Vi för vår
del tro att såsom en fras hvarken gifvits eller tagits Fredriks
af Hessen försäkran om benägenhet att ”alltid instämma
med riksens ständer.”
Men, frågade man, hvilka voro då desse ständer?
Riksdagens fyra stånd, svarade somliga; andra gillade icke
detta svar, det stannade, enligt deras tanke, på halfva vägen.
”Samtlige adeln, samtliga presterskapet, samtliga borgerskapet
och samtlige allmogen”, det vill säga folket sjelft, ”vore
riksens ständer, som vid riksdagame välja sina fullmägtige; och
dessa borde vara sina principaler eller kommittenter ansvarige
för sina göromål.” Så uttalade sig riksrådet, baron Åkerhjelm
i saken,[1] och hans mening delades af tusen; den var
lättfattlig och följdriktig, den var också icke så litet angenäm
för de djupa lederna. Men då man å ena sidan underlät
bestämma på hvad sätt ansvarsskyldigheten skulle fattas
och å andra sidan såsom sjelfklar antog satsen, att
”lagstiftaren stode öfver lagen,” syntes tidens statsrätt vilja mynna
ut i proklamerandet af ett obundet folkvälde.
Utan tvifvel bragte till en början dessa nya lärosatser
meningarna i någon förvirring. Man var väl icke beredd
att visa, att eller i hvad mån de voro oriktiga, men man
insåg, att med deras erkännande allt skulle råka i oordning.
Det gick icke heller så hastigt, att vare sig mot den nya
åsigtens svallvåg resa tillräckliga fördämningar eller leda
den i rätt fåra. Man sökte väl bestrida densamma med att
hänvisa på dess vådliga följder, men man angrep den icke
i dess grund.
Om under det rikets råd och ständer ännu icke kommit
på det klara angående nämda frågas rätta bedömande,
Göteborgs magistrat också kände sig något osäker i sitt
förhållande till vederbörande principaler och deras
fordringar, torde sådant hafva varit mindre underligt. Ändå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
