- Project Runeberg -  Ur Göteborgs häfder : Om de styrande och de styrde : 1621-1748 /
187

(1878) [MARC] Author: Sigfrid Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begripligare må dock vara, att desse principaler sjelfva
kände sig genom de nya satserna försatta i en helt annan
ställning än förr. Väl stod 1695 års reglemente emot dessa
i den skarpaste motsats; men icke blott 51 § i 1723 års
regeringsform utan äfven resolutionen af den 2 Oktober
1732, hade i fråga om borgerskapets förhållande till
magistraten på det tydligaste adopterat dem och tillerkänt
borgerskapet en magistraten i formelt afseende jemnordnad, men
i sjelfva verket öfverordnad ställning. Om än magistraten
till utseendet hade fått ega qvar sin forna myndighet, skulle
dock genom sistberörde resolution borgerskapets äldste
snart hafva blifvit stadens egentliga styrelse; magistraten
hade qvarstått såsom sista länken i statsadministrationens
kedja, men den första i kommunens hade han icke längre
varit, han hade måst afstå den platsen till sina
vederdelomän. Derför kämpade han ock med alla möjliga medel
emot en sådan sakernas utgång, medgaf och tog tillbaka,
uppfann hinder, gjorde omöjligheter, och drog dermed ut
på tiden, till dess de öfverordnade magterna, rikets ständer
ej mindre än rikets råd och regering, sjelfve hotade, insett
det för tidens lagliga ordning farliga i de omfattade
satserna och icke längre tvekade att komma de underordnade
myndigheterna till hjelp.

Långt bjertare än i fråga om embetsmännen
framstodo likväl principalernes kraf med hänsyn till deras
riksdagsfullmägtige. För de fleste af dem var riksdagsmannen
ingenting annat än ett ombud, afsändt för att dels
framföra valkorporationens ”enskilde besvär”, dels ock bevaka
dess talan vid ståndets eller ständernas beslut i frågor af
mera allmän beskaffenhet, såsom bestämmandet af
skattebelopp, bevillningar, acciser m. m., der det ena ståndet,
den ena staden eller klassen kunde hafva mer eller mindre
motsatta intressen. För dem åter, hvilka egde sinne för
äfven andra än dylika frågor, föll det sig dock helt
naturligt att jemväl här vidhålla uppfattningen af
hufvudmannens bestämmelserätt i anseende till hvad ombudet
egde göra eller låta; och om äfven en Åkerhjelm kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Aug 13 12:22:00 2016 (www-data) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/gbghafder/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free