Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den förklaring angående riksdagsmännens ställning, vi
ofvan anfört, foga ett ”utan att likväl deras fattade beslut
derför böra ändras”, var det dock icke att begära, det
en hvar skulle förstå eller finna sig nödsakad att medgifva
en sådan inskränkning i hufvudmannens rätt.
Om äfven numera, sedan likväl stånds- och
skråförfattningarna afskaffats samt riksdagsmännen utses genom
allmänna val, ganska ofta hos valmännen röjer sig
benägenhet att vid valet taga öfvervägande hänsyn till
kandidaternas samhällsklass eller yrke, m. m. torde det vara
lätt att förstå, i huru mycket högre grad sådana hänsyn
då för tiden skulle göra sig gällande. Vi hafva i det
föregående lemnat prof på de dagarnes valstrider. Det var
också en sjelfklar sak, att ju mera bundne i sjelfviska
intressen valmännen voro, ju trängre synvidd de
beherrskade, desto mera begränsade måste ock ombudet känna
sin verksamhet, sin frihet, sin sjelfbestämningsrätt; hvart
medgifvande han nödgades göra andra, skulle, det visste
han, uppfattas af hans valmän såsom ett emot dem
begånget svek. Och vågade än en Plomgren att mot sina
förbittrade hufvudmän åberopa sin större insigt och
oförgripliga sjelfständighet i utöfningen af sitt
riksdagsmannakall, var detta dock ännu då ett lysande undantag från
regeln; särkildt borgareståndets riksdagsprotokoll från denna
tid öfverflöda af bevis i huru hög grad och huru allmänt
riksdagsmännen ansågo sig af hufvudmännens föreskrifter
beroende. Men också hvälfva de på desse ansvaret för
sina åtgärder.
För att nu återgå till de hithörande förhållanden, hvilka
voro rådande i Göteborg vilja vi till en början erinra om
det sätt hvarpå principalerna för sin del bestämde sina
fullmägtiges ”göromål”. Ännu vid frihetstidens början synes
borgerskapet hafva omedelbart inför magistraten uppgifvit
de önskningsmål, hvilka för deras del borde i stadens
besvär inrymmas; magistraten pröfvade deras befogenhet
eller lämplighet och uteslöt sådane, som ansågos i ett eller
annat afseende obehöriga eller också allt för obetydliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
