Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISK INLEDNING 11
lärdombs förwärfvande behof giordes. Större delen warda antingen af
sin fattigdomb, heller efter föräldrars och anhörigas åstundan i förtid
liyksom drefne ifrån studierna, till att söka sig in för iu hälder bröd
uti ett litet ämbete. En del hafwa icke heller hufwud till att begrijpa
annat, än det som är lätt och enfaldigt: giöra alt så wäl, om de icke
uppehålla sig mycket länge mäd de stycker, uti hwilka de dock aldrig
till någon synnerlig perfection hinna kunna. Men de, som både iro
mäd wackra ingenier begåfwade och hafwa tillräckeliga medel, giöra
hwarken emot sig siälfwa heller nationen, heller sin Landsort wil, om
de äfwen wäl lijka såsom de medel- och snillelösa fijka bort härifrån,
och fort se sig om ämbete; ty där igenom sker, att nationen alltid
måste bestå af ungt och omoget folk, där ock hwar och en nation
borde alltid hafwa några mogna karlar, som kunde wara de yngre till
efterdöme, och som mäd sitt beröm för lärdomb och skickelighet, kunde
gifva nationen så mycket bättre anseende. Där borde alhtid wara
något förråd af sådana karlar, som kunde kallas till lectorater,
rectorater och andra hederliga ämbeten i stiftet, och däm med beröm
förwalta. Till hwilken ända ock nödigt synes, at de qvickaste af Natione
giöra sig medelst exercitia academica publice bekanta: hwilket nu på
en rund tid har warit tämel. tunnt och rart i dänna Nationen. Dät
synes mig ock till Landskapets dästo större heder tiänligit, att alltid
några uti hwarthera Nation woro, som giorde sig duchtige till att gå
under promotionen, ja ock någon som kunde med tiden antaga något
academiskt ämbete, uti dän ena heller andra Professionen, om Gud så
foga och beskära wille. Men ehwad för ändamäl, som en hederlig
student sig föresätter, så är dock alltid nödigt, att wara arbetsam och
taga sin tid i acht. Den fattige måste så mycket mer sträfwa, som han
en kort tid hafwer. Dän rijke wet intet, huru länge han hafwer
föriäldrar; och föräldrarna weta intet, huru länge deras Rijkedom will wahra:
och att hafwa warit någon tid wid Academien, och ändå passera för en
slätt karl i sina studier, är alltid större skam för en Rijk, än fattig.
Såsom nu upenbart är, att ingen förtiänar att heta student, som
icke är wackert och wäl studerad, heller åtminstone sig därom wäl
beflitar, så hafwer ock hwar och en förståndig dän idéen om en rätt
student, att han icke allenast will fylla sin hiärna mäd mångahanda
wettenskap, utan att han ock hafwer upsåt till att mer ock mer polera och
pryda sitt lefwerne måäd täcka seder, fogeligit sinne, och mäd alt det
som heter dygd: hwars kärna består uti en sann och uprichtig
gudsfrichtan. De studerande, som ifrån barndomb äro uti sin Christendomb
med omsorg underwijste, böra ock bättre än andra weta och tro dät
sant wara, hwar mäd Salomon slutar sin Priidikare, nämbl. att detta
är hufvudsumman till all lärdomb frichta Gud, och hålt hans Bud;
ty thet hörer alla människor till; ty Gud skall hafwa fram alla
gärningar för domben, ehwad de äro goda häller onda. Hörer nu thetta
alla människor till,l huru kan då en studerande här taga sig undan,
som dock wäl kan weta, att hans plicht och answar härwid är större,
än någons af dän enfaldigare hopen: till hwilkens anförande de ock
ärna sig, antingen uti ministerio, heller på dombstolen, heller uti något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
