Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historisk inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’r GÖTEBORGS NATION I LUND
Den ’ 1812 var nationen samlad till val af
inspektor. Dervid utsågs med tijugoätta röster professor
Carl Erik Kjellin (1812—1821). Professor Cederschiöld
fick tio röster, professor Agardh sju och professor
ELundblad två. Under många är var förhäållandet mellan
inspektor och nationen det bästa, men slutligen inträfade
en händelse, som bragte ändring härutinnan.
Det ordinarie mötet !”/2 1821 var utan tvitvel det
mest stormiga, som hällits inom nationen. Redan af
inledningen i protokollet tycker man sig märka att något
allvarligt förestäår. Inspektor har låtit ordagrannt införa
det helsningstal han höll vid mötets början. Sedan
notarien uppräknat medlemmarne och uppläst nationslagarne,
uppstod bland landsmännen en allmän fråga om studiosus
J. O. S., som »länge iakttagit ett ovärdigt uppförande»
och om hvilken de mest vanhedrande rykten voro
utspridda. Han misstänktes nemligen för att hafva begätt
stöld vid en assemblé i staden, !/1w 1820, och till råga på
allt hade professor Kijellin icke ansett sig förhindrad att
’derefter mottaga honom till inackordering i sitt hus !).
Professorn förklarade derpå att hans äsigt om S. vore
en annan än nationens. Han hade under två äårs tid hos
professor Lidbeck bott i samma hus med S., som
visserligen lefvat som en förmögen yngling samt varit något
lättsinnig, men dock hade umgiänge med flera ansedda
personer och i flera högaktade hus. Vidare säger
inspektor att han aldrig hört något förklenligt rörande
ynglingen förrän den senaste misstanken om stölden,
hvariemte äfven försports några andra rykten af enahanda
!y En samtida lemnar följande skildring: »Kjellin saknade visst
icke lärdom, men egde icke förmåga att meddela andra sina
kunskaper. Hans stammande föredrag låg honom redan emot. Alltid hade
han studentopinionen emot sig, ty han ansågs venal. Slutligen, då han
lemnat sitt beskydd åt en genom tjufnadsbrott flickad medlem af
Göteborgska nationen, hvars inspektor han var, kom missnöjet till så lifligt
utbrott, att detta samhille afsatte honom från sin inspection.
Skandalen var stor, men den akademiska senatens pluralitet, som nitälskade
för professorshöghetens helgd, ville niäpsa de rebelliska studenterna.
Dessa sökte en tid förgifves efter annan inspector bland den
afdankades colleger. Slutligen fanns han i akademiens veteran, prof. Florman,
alltid en pålitlig vän åt studerande ungdomen.» (Ahnfelt:
Studentminnen). Denna framstiillning torde böra mottagas med försigtighet,
liksom flera andra uppgifter 1i det citerade arbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
